Livet är ändå en fest

Flera har varit inne på min blogg och kollat hur det gick för mig som nominerad på travgalan på Sundbyholm i lördags och eftersom här inget stod så antog de att jag inte blev utsedd till Årets travamatör och det är naturligtvis så det är.
Man biter ihop och applåderar vinnaren och försöker se glad ut och man har en känsla av att ha lyckats skapligt med det även om det spände rätt mycket i mungiporna i ungefär 30 sekunder.
Men livet är ändå en fest och man äter och dricker och skrattar och dansar och surrar och man tar en runda bort till vinnaren och gratulerar och så tar man frugan under armen och åker hem till hotellet i Eskilstuna i en överfull bil och så knoppar man in som en klubbad oxe. Och morgonen därpå går livet vidare och man har liksom inte en tanke på att meddela världen att man inte vunnit.
Men nu är det ändå gjort.

För övrigt tycker jag...
...att man ska vara glad för att man lever och har hälsan och inte ledsen för en futtig liten obetydlig tävling... Men nästa år... Grrr... Då ska jag ta dom...