fredag 25 oktober 2013

Länge leve papperstidningen!

Året är 2013 och ungdomarna läser digitala nyheter medan jag och rätt många andra i min ålder fortfarande föredrar "print", som papperstidningen ofta kallas numera.
Jag kan inte rå för det, men jag tycker att det är mycket bekvämare att kasta mig i soffan med en mjuk och fjäderlätt blaska än en hård och otymplig bärbar dator.
Dessutom, att läsa nyheter på nätet är som att befinna sig i ett annonsblinkande inferno.
Jag står inte ut med alla de rörelse-, ljus- och ljudgrejer de hittar på för att Unibet, Volvo, TV 4 och alla andra annonsörer ska sno uppmärksamhet från nyhetsläsandet.
I den analoga tidningen avgör jag själv om jag ska läsa en annons eller inte.
Så: Länge leve papperstidningen!

För övrigt tycker jag...
...att jag har rätt att tycka så här, även om jag är tidningsmurvel och part i målet.

måndag 21 oktober 2013

Ring nu!

Ring nu!
Inte se'n. Inte imorgon. Och inte nästa vecka.
Ring nu!
Det har jag tjatat om för mina barn under årens lopp.
Ring nu!
Skjut inte upp ett obehagligt samtal.
Ring nu!
Så har du det gjort.
Ring nu!
Det blir inte lättare se'n.
Ring nu!

För övrigt tycker jag att...
...det mot den bakgrunden kändes bra att läsa SvD:s Idag-sida som tog upp en ny bok som handlar om att barn mår dåligt av att inte våga. Författaren heter Martin Forster och boken Jag törs inte men gör det ändå.

torsdag 17 oktober 2013

Kioskvältare i Succé

Folk har läst Södermanlands Nyheter och fått för sig att Succé gått i graven. Men si den gubben gick inte.
Succé lever vidare och nästa söndag kan ni bland annat läsa när jag gör en näsvis intervju med chefredaktör Leif Dahlström.
Och en krönika där min mormor agerar värsta spänningsdödaren.
Vilka kioskvältare!

För övrigt tycker jag...
...att det var högst välförtjänt att Thorbjörn Forsberg på Wettergrens Tak blev vald till Årets företagare I Nyköping. Okej, vi är kompisar, men ändå, högst välförtjänt.

söndag 13 oktober 2013

Känn ingen sorg Göteborg

Åren har gått och jag har varit ständigt frågande inför hysterin kring Håkan Hellström.
För ett par år sedan var vi i Göteborg en fredag och åt en krämig fisksoppa på Feskekörka och drack en pilsner medan alla andra verkade vara på väg till Liseberg för att se stadens son.
Och jag fattade inget. Tyckte att det lilla jag hört av honom var för tramsigt och ordrikt och att det var svårt att avgöra var refrängerna startade och slutade.
Men en dag i stallet spelade radion Hellströms Det kommer aldrig vara över för mig och jag var tvungen att skruva upp volymen.
Vad är detta? New years day och U2? På svenska?
Nej. Håkan Hellströms nya hit.
Men va nu? Den är ju bra!
Och nu har jag gett honom en riktig chans.
Så känn ingen sorg för mig Göteborg!
Jag är med.

För övrigt tycker jag att...
...Håkan Hellström verkar vara en riktig hedersknyffel.

onsdag 9 oktober 2013

Nobelprisets baksida

Nobelkommittén släpper nu årets pristagare dag efter dag, en efter en, för att få maximal publicitet. Och visst är pristagarna banbrytande, och visst är det kul att Sverige får uppmärksamhet och visst piggar Nobelpriset upp i höstmörkret...
Men. Det kan även vara bra att ha följande i minnet, saxat från SVTs hemsida:

John Steinbeck sägs ha beskrivit sitt Nobelpris i litteratur som en dödskyss. Sedan dess har flera pristagare vittnat om hur den lugna vardagen bytts ut mot en tillvaro av resor, konferenser, föredrag och festligheter.
Konsekvenserna av det aktade priset har blivit skrivkramp och prestationsångest.
När 1998 års medicinpristagare Ferid Murad intervjuades av tidskriften Fokus sju år efter sitt pris, kunde han konstatera att han rest till nästan 40 länder på sju år och att väggutrymmet inte längre räckte till för alla plaketter, fotografier och minnestavlor.
Litteraturpristagaren Seamus Heaney myntade begreppet ”Nobelsjukan” för att beskriva den prestationsångest och skrivkramp som drabbade honom efter Nobelpriset, och han är inte ensam. Bland litteraturpristagarna finns det flera som beklagat sig över hur all uppmärksamhet kring priset tagit all energi.
Doris Lessing sa till exempel i en intervju med BBC att hon blev fotograferad och intervjuad hela tiden och därför aldrig fick tid över till att skriva. Priset beskrev hon som ”en jävla katastrof”.
Vid frukosten på Grand Hotel i Stockholm, dagen efter prisutdelningen, sa den turkiske författaren Orhan Pamuk att han nu fasade för att han kunde vara på väg in i en Nobeldepression.
Men, trots den stress som följt efter Nobelpriset har både Heaney, Lessing och Pamuk gett ut böcker även efter den fruktade dödskyssen.

För övrigt...

...meddelar jag härmed Peter Englund och Svenska Akademien att jag trots allt kan tänka mig att ta emot Nobelpriset i litteratur för någon av mina kåseriböcker Mot alla odds och Skyll inte på mig.

fredag 4 oktober 2013

Kanelbullens dag

Återvinning är bra. Kanske inte när det gäller gamla kanelbullar. Men eftersom det är Kanelbullens dag idag tycker jag ändå att det kan vara läge att återpublicera detta mitt blogginlägg från 2010:

Idag är det kanelbullens dag. Inte kardemummabullens dag. Inte falukorvens dag. Inte flingornas dag. Inte geléhallonens dag. Inte finska pinnarnas dag. Inte småfrallornas dag...
Varför just kanelbullens dag? Hur kommer det sig att just kanelbullen fått en alldeles egen dag i den svenska almanackan?
Jo, det ligger förstås affärsmässiga intressen bakom. På nätet läser jag:
Kanelbullens dag den 4 oktober instiftades 1999 av Kaeth Gardestedt, då projektansvarig för Hembakningsrådet.
Bakom Hembakningsrådet står Nordic Sugar som producerar mer än 1,3 miljoner ton socker från odlare i de nordiska länderna, socker som säljs under varumärket Dansukker.
Syftet bakom den på ytan gemytliga och oförargliga Kanelbullens dag är alltså att sälja mer socker. Ruggigt smart marknadsföringstrick. Eller hur?

För övrigt tycker jag...
...att kardemummabullar och vaniljbullar är väl så goda som kanelbullar.

tisdag 1 oktober 2013

Rallytjej gör underverk

Sensommar och 30 grader i Örebro. Inne i Behrn Arena intervjuar jag rallybruden och kartläsaren Tina Thörner för Riksidrottsförbundets tidning Svensk Idrott, Tina som är ny mental coach i nyblivna elitserielaget Örebro Hockey.
Hon ler med hela ansiktet och säger "Hej, världens bästa Ulf" till mig och "Hej, världens bästa Lasse" till fotograf Skog och sedan går hon på och sprudlar av entusiasm i en timme så att man har full sjå att hänga med i svängarna.
Klart står att hon har stora planer för Örebros av experterna samfällt nederlagstippade lag.
Hon säger att hon vill få in följande i ryggmärgen på spelarna: "Får det jag säger och gör mig och mina lagkamrater att växa eller vissna?" Hon säger också att om det lyckas och alla spelare väljer växa kan det hela bli hur bra som helst.
Och nu besegrar "lilla" Örebro toppklubb efter toppklubb.
Tina Thörner har ännu inte fått något beröm för det.
Men nu får hon det i denna blogg. Jag tror nämligen att denna sprittande värmländska kan utföra underverk, både i Örebro och annorstädes.
Kom ihåg var ni läste det först.

För övrigt tycker jag att...
...det är svårt att avgöra när man ska plocka fram långkalsongerna.