Nobelprisets baksida

Nobelkommittén släpper nu årets pristagare dag efter dag, en efter en, för att få maximal publicitet. Och visst är pristagarna banbrytande, och visst är det kul att Sverige får uppmärksamhet och visst piggar Nobelpriset upp i höstmörkret...
Men. Det kan även vara bra att ha följande i minnet, saxat från SVTs hemsida:

John Steinbeck sägs ha beskrivit sitt Nobelpris i litteratur som en dödskyss. Sedan dess har flera pristagare vittnat om hur den lugna vardagen bytts ut mot en tillvaro av resor, konferenser, föredrag och festligheter.
Konsekvenserna av det aktade priset har blivit skrivkramp och prestationsångest.
När 1998 års medicinpristagare Ferid Murad intervjuades av tidskriften Fokus sju år efter sitt pris, kunde han konstatera att han rest till nästan 40 länder på sju år och att väggutrymmet inte längre räckte till för alla plaketter, fotografier och minnestavlor.
Litteraturpristagaren Seamus Heaney myntade begreppet ”Nobelsjukan” för att beskriva den prestationsångest och skrivkramp som drabbade honom efter Nobelpriset, och han är inte ensam. Bland litteraturpristagarna finns det flera som beklagat sig över hur all uppmärksamhet kring priset tagit all energi.
Doris Lessing sa till exempel i en intervju med BBC att hon blev fotograferad och intervjuad hela tiden och därför aldrig fick tid över till att skriva. Priset beskrev hon som ”en jävla katastrof”.
Vid frukosten på Grand Hotel i Stockholm, dagen efter prisutdelningen, sa den turkiske författaren Orhan Pamuk att han nu fasade för att han kunde vara på väg in i en Nobeldepression.
Men, trots den stress som följt efter Nobelpriset har både Heaney, Lessing och Pamuk gett ut böcker även efter den fruktade dödskyssen.

För övrigt...
...meddelar jag härmed Peter Englund och Svenska Akademien att jag trots allt kan tänka mig att ta emot Nobelpriset i litteratur för någon av mina kåseriböcker Mot alla odds och Skyll inte på mig.