TV-programmet Röda Rummet (SVT) höll våren 1998 en omröstning om vilka som var 1900-talets mest betydelsefulla svenska böcker. Cirka 17.000 tittare deltog, så här såg topplistan ut:

1. Vilhelm Moberg, utvandrar-sviten
2. Harry Martinson, Aniara
3. Frans G Bengtsson, Röde Orm
4. Astrid Lindgren, Pippi Långstrump
5. Per Anders Fogelström, stad-sviten
6. Selma Lagerlöf, Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige
7. Selma Lagerlöf, Kejsaren av Portugallien
8. Hjalmar Söderberg, Den allvarsamma leken
9. Selma Lagerlöf, Jerusalem
10. Eyvind Johnson, Hans nådes tid
11. Vilhelm Moberg, Din stund på jorden
12. Göran Tunström, Juloratoriet
13. Astrid Lindgren, Bröderna Lejonhjärta
14. Eyvind Johnson, Strändernas svall
15. Harry Martinson, Nässlorna blomma
16. Hjalmar Söderberg, Doktor Glas
17. Anders Jacobsson, Sören Olsson, Berts dagbok
18. Harry Martinson, Vägen till Klockrike
19. Astrid Lindgren, Emil i Lönneberga
20. Vilhelm Moberg, Rid i Natt

Som jag tidigare meddelat läser jag den här våren Vilhelm Moberg för fulla muggar. Just nu utvandrarsviten, med Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige.
Att Moberg vann den där omröstningen med utvandrarsviten förvånar mig inte ett dugg. Hans böcker är bara så himla bra!

För övrigt tycker jag...
...mer synd om de askgrå islänningarna än om flygresenärerna.

Doften av syren

Jag är inne i en tuff arbetsperiod. Tankarna, sinnena, porerna är stängda för andra intryck än text, bild och layout. Dag som natt.
Men. Idag gick jag förbi ett syrenbuskage.
Och vaknade ur min jobbdvala.
Ahhh... Finns det någon härligare doft än syren?
Knappast.
Den kan ju till och med få en arbetsnarkoman att vakna till liv!

För övrigt längtar jag...
...till sommaren och semestern.

En sås- och potatisgubbe

Min fru jobbar i Stockholm. En del stockholmare har rätt komiska uppfattningar om oss lantisar.
Sålunda frågade en av min frus jobbarkompisar plötsligt:
– Är din man en sådan där typisk sås- och potatisgubbe?
Min fru funderade i några sekunder innan hon sa:
– Ja, det är han. Han gillar att mosa potatis och gräddsås i en enda röra.
Korrekt svarat. Jag är nämligen en riktigt gammaldags sås- och potatisgubbe.
Jag till och med odlar mina egna potatisar. I förmiddags satte jag en liten palett med Blue Belle, Maestro, Leoni och La Bella.
Tyvärr lär det dröja ett par månader innan det är dags för sås- och potatisgubben att skörda.
Men den som väntar på något gott väntar som bekant aldrig för länge...

För övrigt tycker jag...
...att egenodlad färskpotatis, matjesill, gräslök och en eller ett par nubbar därtill är lika gott som sås och potatis.

Vem vill vara en looser?

Skriva ett blogginlägg halv tio en lördagskväll?
Det är det väl bara loosers som gör?
Folk som inte har något bättre för sig?
Som inte blivit bortbjudna på middag?
Som sitter och surar framför datorn medan resten av familjen tittar på ett av alla dessa neurotiskt stimmiga underhållningsprogram?
Nä, den risken tar jag inte. Att bli betraktad som en looser alltså.
Därför blir det inget bloggande ikväll.
Closed for weekend!

Vädret passar mig

I april var det värsta majvädret med sol och 18 grader. Nu är det maj och då är det värsta aprilvädret med snö och två grader.
Men det är okej. Helt okej.
Tvära väderomslag passar mitt temperament. Ett rakt streck är inget för mig.
Dessutom känns det bättre att sitta inne och jobba när det blåser kallt och snöar ute.
Eller hur?

För övrigt tycker jag...
...att det är märkligt att Telia har de längsta telefonköerna av alla. Ett telefonibolag borde väl föregå med gott exempel och vara lätt att nå?