Knivdrama in på knuten

Ibland händer ingenting. Ibland händer det massor.
Efter det uppmärksammade loppet på Solvalla på onsdagen sätter jag mig hemma vid datorn och jobbar på torsdagsförmiddagen.
Då ringer telefonen, en granne som med uppskrämd röst säger att ett barn är allvarligt knivskuret i ett bostadsområde alldeles intill.
Alla sinnen kopplas omedelbart på. Reptilhjärnan styr.
Var är flocken? Är dottern säker på skolan? Äldste sonen är i Halmstad? Mittensonen är hos mamma här på Arnö. Yngste sonen går på Gripen. Frun är i säkerhet på jobbet i Stockholm.
Måste ut och få reda på vad som hänt. Måste få reda på om det springer omkring en knivgalning här bland husen. Måste skydda min familj...
När jag hastar bort bland husen är ett av dem avspärrat med plastband. Poliser överallt. Och journalister.
Någon talar om att det handlar om en oerhört tragisk familjetragedi och att det inte är någon fara för allmänheten.
Reptilhjärnan blåser faran över. Flocken är inte hotad. Allt ordnar sig.
Det sociala tänkande jaget tar över.
Stackars, stackars människor. Hur kan något sådant här hemskt hända, mitt i idyllen?
Fruktträden dignar. Blomlådorna prunkar. Allt ser ju så fint och vackert och bra ut.
På ytan.
Och så detta fruktansvärda bakom den där stängda dörren.
Men inget kan man göra. Bara lunka hem och sätta sig och glo tomt genom fönstret.
Och fundera på hur man ska kommunicera hemskheterna inom familjen, framför allt med den nioåriga dottern.
Och nu har timmarna gått och alla barn på Arnö vet och vi har pratat med dottern och imorgon ska de tala om det i skolan.
Nu sover dottern tryggt i sina säng.
Tryggt?
Hoppas det i alla fall.

Vilken kämpe!

Onsdag eftermiddag i köerna på Essingeleden. Tur att Guanabana är kolugn, så häst hon är.
Väl framme på Solvalla går vi och käkar thaibuffé på stallbacksrestaurangen medan Gunsan mumsar på en hötapp i gästboxen.
Sedan på med sele, vagn och de andra remmarna och skydden. Värmningen går bra, pigg och spänstig. Det här blir spännande.
Några lopp senare är det hennes tur. Pirrigt. Usch, vad tuffa motståndare! Svanstedt, Goop, Kihlström, Adielsson, hela kuskeliten samlad. Hur ska det gå?
Men det går bra. Riktigt bra! Lilla "Gunsan" spurtar och kämpar och spurtar och kämpar och blir knappt slagen tvåa. I ett tv-sänt lopp på nationalovalen Solvalla!
Stort, riktigt stort!
Speciellt med tanke på att hon i de flestas ögon var en riktig medelmåtta, så sent som i våras.
Man blir nästan rörd när man ser vad ökad trivsel och harmoni kan medföra...

För övrigt tycker jag...
...att SNs team gjorde ett kanonreportage om Guanabana. De speglade hästen, naturen och harmonin och struntade i spelet, oddsen och segerpremierna. Kul! För mig är nämligen känslan överordnad pengarna.

Intervjuad av SN

Idag var Södermanlands Nyheter i Husby-Oppunda och gjorde travreportage om Guanabana inför morgondagens start på Solvalla.
Kul att bli intervjuad själv, som omväxling.
Vi får se imorgon hur det trivsamma (fjäsk...) reportageteamet Tomas Larsson (text) och Jens Alvin (foto) fått ihop det.

För övrigt tycker jag...
...att det är synd och skam att de svenska mjölkbönderna får så dåligt betalt för mjölken. Och hur kan vatten, kolsyra, konserveringsmedel och färgämnen (läsk) vara dyrare att köpa för konsumenten än mjölk?

Kanotstadion – vidareutveckla!

En insändare i lokalbladet slog huvudet på spiken. Varför finns en kanotstadion intill folklivet i hamnen, men inga kanoter att hyra för turister och bofasta?
Självfallet borde Nyköping kunna göra mycket mer av sin sagolika kanottradition, som bland annat innehåller OS-hjältarna Gert Fredriksson och Henrik Nilsson.
Fronta med Gert och Henke och deras OS-guld. Och engagera Henke som dragplåster, han kan säkert vara där ibland och snacka med folk och visa dem hur en kanot fungerar.
Ordna spontana kanottävlingar några sommarkvällar med prisutdelning och mingel.
Även på vintern går kanotstadion att göra något bra av. Ploga isen, hyr ut långfärdsskridskor och sälj våfflor och varm choklad...
Bra, va?

För övrigt tycker jag...
...att det är en härlig känsla att smyga fram i en kanot.

Badkrukor

Å nu har jag precis skrivit en krönika till första höstnumret av Succé och den handlar bland annat om alla badkrukor som vägrar att bada om inte vattnet är minst 25 grader varmt.
Kommer till helgen i brevlådorna i Nyköping, med omnejd.

För övrigt tycker jag...
...att det börjar bli allt mörkare nu på kvällarna. Vart tog det vägen, det underbara nordiska sommarljuset?

Yes, vi vann!

Jag har tidigare berättat på den här bloggen att jag tränar två delägda travhästar på fritiden. Har dem i ett stall i Paris, i Husby-Oppunda alltså.
Igår var det Nyköpings-dagen på Sundbyholms travbana i Eskilstuna. Ett antal bussar gick dit, mycket folk från Nyköping på plats.
Och då slog hon till, Guanabana. For som en liten raket över banan under slutvarvet och vann överlägset – till ett odds som gladde många nyköpingsbor.
Oj, vilket eko den här segern gav. Har knappt hunnit jobba idag på grund av alla gratulationer.
Tack alla för igår!
Nu siktar vi framåt. Mot Solvalla om två veckor.
Den lilla raketen och jag.

Blott Sverige svenska krusbär har

Trädgården dignar av bär och frukter och man borde gå ut och skörda men man suckar bara trött åt alltihop och vänder sig om i soffan och byter ut tidningen mot den Augustpris-belönta Korparna av Tomas Bannerhed.
Men så kommer hustrun och dottern och vill åka ut och bada och plocka blåbär på det där stället du vet bortom Runtuna där man kan göra både ock och man sjasar motvilligt latmasken på flykten och masar sig iväg och så plötsligt upptäcker man där i blåbärsskogen att det här är ju livet och man tar dottern i hand och kastar sig ut i vattnet och simmar runt en stund i den svarta skogssjön och i bilen hem efter att ha druckit saft och ätit hembakta kanelbullar på några stubbar kommer vi överens om att resten av helgen ska vi plocka hallon, vinbär och krusbär och sylta och safta och på min lott faller att plocka krusbär och det gjorde jag igår kväll och det var egentligen inga problem för krusbär är stora och en bunke fyller man på ett litet kick bara man har handskar på, för annars sticker man sig på alla taggar.
Och nu är det söndagsmorgon och nu ska jag koka krusbärssaft så det stänker om det och det ska faktiskt bli riktigt kul. I alla fall att dricka den när den är klar...
Och du vet väl vad Carl Jonas Love Almqvist diktade en gång i tiden?
Vad bjuder oss uppriktigt Afrika?
Vad visa kan Amerika?
Vad Asien? Vad allt Europa?
Jag trotsar öppet allihopa.
Men Skandinavien - det är alla dar!
Blott Sverige svenska krusbär har.

För övrigt tycker jag...
...att jag är värd att ta en paus sen i eftermiddag och titta på OS-finalen i handboll. Heja Sverige!

Lugnet före stormen

När Tillväxtverkets chef Christina Lugnet bjöd sin personal på Grand Hotel, vinprovningar och annat myspys kan man förstås vitsa till det och skriva att festligheterna var Lugnet före stormen – mediestormen alltså.
Men vad är det egentligen det bråkas om?
Lugnet verkar ju vara en bra chef.
Bra för personalen som fått möjlighet att leva lyxliv på jobbet.
Och bra för hotell- och konferensbranschen där hon skapat tillväxt med hjälp av all representation.
Men okej då. Lite korkat var det väl att säga att Grand Hotel var det billigaste alternativet.
Nog måste det väl finnas billigare ställen att konferera på i Stockholm med omnejd?
Vid en snabb google-sökning hittar jag exempelvis att det centralt belägna Hälsans Hus har billiga konferenslokaler till uthyrning.
Kan det verkligen vara dyrare än Grand Hotel?
Tveksamt. Ytterst tveksamt.

För övrigt håller jag...
...tummarna för Nyköpings-kanotisten Henrik Nilsson och hans paddelpolare Markus Oscarsson i morgondagens OS-final. "Henkes" son går i min dotters klass på Herrhagsskolan och det känns alltid lite extra spännande när man är så "nära" en OS-finalist.

Lathetens kvicksand

Visst är det skönt att gå ner på lågvarv, men samtidigt är det lät att bli förskräckt. Hur sinnesslö ska man egentligen tillåta sig att bli på semestern?
Minsta lilla grej blir ju gigantisk och näst intill oöverkomlig.
Nej, jag orkar inte hänga upp badgrejerna nu, gör det senare.
Gud vad jobbigt att marinera karrén. Och borsta potatisen, ska jag göra det med?
Äsch jag ringer de där samtalen imorgon, eller någon annan dag.
Fy vad mycket vatten i ekan, vi struntar i att fiska...
Vad är det här för något? Är verkligen semestern nyttig för ens psyke och framåtanda?
Tänk om man fastnar i lathetens kvicksand för gott?
Uuuunderbara tanke!
Äh! Hemska tanke, menar jag förstås.
Mitt ordinarie, gåpåiga jag, alltså.

För övrigt tycker jag...
...att OS känns fullständigt ointressant, än så länge i alla fall.