måndag 29 oktober 2012

Mysteriet med glödlampan

Att köpa en glödlampa är numera som att frivilligt ge sig in i villrådighetens yttre träskmarker.
Motsvarar den här 60 watt?
Lågenergilampan, innehåller den kvicksilver?
Är den en sådan där som tar flera minuter innan den lyser klart?
Ledlampan då, går ljuset att dimma ner?
Funkar den här utomhus?
Vet du inte? Men du jobbar ju här?
Herregud, hur ska då jag veta vad jag ska köpa...

För övrigt tycker jag...
...att det mysigaste skenet så här års kommer från brasan och stearinljusen.

torsdag 25 oktober 2012

Jodå, män kan!

"Män kan göra flera saker samtidigt."
Dagens Nyheter låter meddela att en professor vid Stockholms universitet har kommit fram till, tvärtemot fördomen, att män är lika bra som kvinnor. På det här området.
Som om det skulle vara en nyhet?
Själv har jag vetat länge att jag är suverän på att göra flera saker samtidigt.
Exempelvis på att sova och snarka, samtidigt.
Rusa runt och leta efter nyckelknippan, samtidigt.
Köra bil och lyssna på Ekot, samtidigt.
Snusa och prata, samtidigt.
Och så vidare.
Så bäste professor, kom inte och påstå att din forskning kommer med något nytt.

För övrigt tycker jag...
...att det är vackert nu när solen äntligen lyser upp höstfärgerna.

lördag 20 oktober 2012

Våra vänner djuren

Djurparkerna är i fokus. Media har upptäckt missförhållanden.
Djuren sitter i burar och har dötrist. De avlivas i förtid för att ge plats åt andra. Ägaren av Ölands djurpark tjänar hutlöst med pengar, medan personalen går på knä.
Bra granskning.
Men som vanligt går mediepåslaget och allmänhetens reaktioner över styr.
Ingen sätter in sakerna i ett sammanhang.
Ingen ställer moraliska motfrågor som:
Kan man förfasa sig över djurens situation i djurparkerna...
...samtidigt som man obekymrat mumsar i sig kyckling som snabbgötts i gigantiska djurfabriker och som slutligen blåses in i slaktbilen med en stor dammsugare och sedan slaktas och flås och hängs upp på krokar som kläder på en tvättlina?
...samtidigt som man obekymrat åker bil på vägar som är garnerade med döda och lemlästade grävlingar, rävar, harar och katter?
...samtidigt som man väljer utländskt nöt- och fläskkött istället för svenskt för att priset är lägre och struntar i att de utländska djuren rutinmässigt har matats med antibiotika och tillväxthormoner och levt under omständigheter som är långt mycket sämre än i de svenska djurparkerna?
Jag bara frågar.

För övrigt tycker jag att...
...den moderna svensken har ett schizofrent förhållande till våra vänner djuren.

torsdag 18 oktober 2012

Fortsätt så, Zlatan!

"Du har i rätt många landskamper gått på halvfart, samtidigt som du läxat upp lagkamrater som inte jobbat tillräckligt hårt eller passat dig tillräckligt ofta."
Så skrev jag i min förrförra blogg om Zlatan.
Det verkar som att stjärnan läste, värderade och tog till sig min kritik. (Nej, jag har inte fått hybris...)
I alla fall var han plötsligt som en lagkapten ska vara i den sanslösa bragdmatchen mot Tyskland.
Jobbade, stöttade, visade vägen...
Fortsätt gärna så, Zlatan!
Med din nya inställning och lagets nyvunna självförtroende från 4-4-matchen i Berlin kan det bli riktigt roligt framöver.

För övrigt tycker jag...
...att det är befriande att se att inte ens tyska superstjärnor är några maskiner, utan människor med fel och brister och svaga nerver.

söndag 14 oktober 2012

Vila i frid, Hasse Tellemar

Hasse Tellemar blev 88 år. Jag kan inte påstå att hans död får mig att börja sörja eller klä mig i svart.
Men ändå, visst kändes det lite moloket för en kort stund när jag hörde att han gått bort. Det var som att en hel tidsepok flimrade förbi och försvann för alltid.
Hasse Tellemar ledde, det fortfarande populära, Ring så spelar vi mellan 1969 och 1988.
Musikern och radiomannen samlade över tre och en halv miljoner lyssnare (!) till sitt småputtriga och genomfolkliga program på lördagsmorgnarna.
Hallå! Är det Anton Berglund från Arjeplog?
Jo.
Hur är vädret där uppe? Har ni fått någon snö än?
Jo... här snöar det för fullt.
Jaså, då ska du ut och skotta då nu på förmiddan?
Nej... Det får grabben min göra när han kommer hit på eftermiddan.
Ja, vad bra att du får hjälp! Vad vill du ha för skiva?
Gulligullan koko som en gök, med Jokkmokks Jokke.
Det ska bli. Kan tänka att den är populär där uppe.
Nej... jag gillar den inte, det är min fru som vill ha den.
Och så där gick det på. Frågan som varje deltagare fick och som han eller hon kunde vinna en eller annan skiva på, om de svarade rätt, var inte det viktigaste.
Det viktigaste var att Hasse Tellemar bjöd lyssnarna på en tillbakalutad Nils Holgersson-resa genom Sverige varje lördagsmorgon.
De olika dialekterna, snön i Ånge, solskenet i Skanör, helgmarknaden i Horn, rallytävlingen i Sunne...
Tryggt, kravlöst, allt är som vanligt, inget läskigt har hänt. Precis som man vill ha det på lördagsmorgnarna.
Och även om programmet fortfarande lockar många lyssnare blir det aldrig som det var under Hasse Tellemars ledning.
För det första, han hade en sagolik radioröst.
För det andra, han hade glimt i ögat.
För det tredje, han var genuint intresserad.
För det fjärde, han var aldrig tillgjord eller konstlad.
För det femte, han var en man av folket.
Vila i frid, Hasse Tellemar.

onsdag 10 oktober 2012

100 procent påhitt

Zlatan Ibrahimovic är en superbegåvning – när det gäller att sparka boll.
I övrigt är han faktiskt rätt medioker.
Divans senaste "snilleblixt" är en råsop mot de svenska medierna:
"95 procent är påhitt, 2,5 procent är det lite fakta bakom och resterande 2,5 procent är sanning."
Jag vet inte riktigt vad han menar, men förmodligen syftar han på all negativ kritik. Eller bygger även alla otaliga hyllningar på påhittade saker?
Nja... Tyvärr, Zlatan. Jag vill beteckna ditt uttalande som 100 procent påhitt.
Min klara uppfattning är nämligen att medierna behandlat dig alldeles för underdånigt genom åren.
Ett exempel:
Du har i rätt många landslagsmatcher gått på halvfart, samtidigt som du läxat upp lagkamrater som inte jobbat tillräckligt hårt eller passat dig tillräckligt ofta.
Det där har sportjournalisterna mer eller mindre blundat för, för du är ju en svensk superstjärna ute i Europa och en sådan måste man ju som svensk vara stolt över och inte göra ner så fort han nedlåter sig till att komma hem.
Som sagt, min klara uppfattning är att medierna behandlat dig alldeles för underdånigt genom åren.
Men det är kanske inte tillräckligt underdånigt för en sådan superbegåvning som du...
Eh... alltså... begåvad på att sparka boll.

För övrigt tycker jag...
...att Tintin ska ta med sig Bosse Hansson på nästa reportageresa till Kongo. Nej förresten, det är kanske ingen bra idé. De hittar väl inga som helst ljusglimtar att rapportera hem om, sannolikt blir det bara frågan om en svartmålning.

fredag 5 oktober 2012

Palme – en riktigt bra film

Såg Palme igår. Hade inga jättelika förväntningar.
Att klippa ihop en massa arkivmaterial till en långfilm låter inte som någon superhöjdare.
Men där hade jag fel.
Regissörerna Kristina Lindström och Maud Nycander har gjort ett makalöst bra jobb. De har varvat gamla klipp och nya intervjuer och lyckats få till en hållbar röd tråd, utan tempodödande speakerröster.
Palme är ett rörande tidsdokument och ett indicium för att "det var bättre förr".
Då politikerna slogs för sin sak och sin idé. Då skillnaderna mellan partierna var tydliga och klara. Då landets statsminister kastade sig in i debatterna och inte höll sig undan.
Oavsett partifärg, visst kan man sakna Palmes hetta och intellekt ibland?
Inte minst idag när Moderaterna kallar sig för arbetarpartiet och Socialdemokraterna presenterar affärsplaner och det enda de debatterar om är hur en marginell del av Sveriges statskassa ska förvaltas.

För övrigt tycker jag...
...att det är fantastiskt vad svamp det är i skogen efter allt regnande. Hallå trattisar, nu är det helg, nu kommer jag...

måndag 1 oktober 2012

Måste de synas överallt?

Filip och Fredrik. Varför syns de överallt?
Och varför gapar de alltid så stort på bild?
Varför är de så himla flåsiga och forcerade? Hur kommer det sig att de är så populära?
Om det nu är det?
Ja, jag vet inte. Jag gillar dem inte. Inte alls.
Dessutom har jag börjat tröttna på Leif GW Persson. Syns inte han också överallt?
Speciellt i teve och kvällstidningarna.
Varför är han så trött jämt? Beror det på att han springer gatlopp mellan redaktionerna?
När jag var ung syntes Börje Ahlstedt överallt. Ni vet han som spelar Mattis i Ronja Rövardotter. Han syntes i varenda tevepjäs, på varenda scen och i varenda tidning.
Till sist tröttnade man på honom. Men det var som om han förstod det där och började ransonera sig själv en smula.
Och så småningom stod man ut med honom igen. Ja, till och med uppskattade.
Har Filip och Fredrik och Leif GW och några till tänkt på det?
Att de ska ligga lågt ett tag?
Jag är skeptisk.

För övrigt tycker jag...
...att tidningen Turists höstnummer är en riktig plusvariant. Fast det brukar ju alla tidningens utgåvor vara.