Palme – en riktigt bra film

Såg Palme igår. Hade inga jättelika förväntningar.
Att klippa ihop en massa arkivmaterial till en långfilm låter inte som någon superhöjdare.
Men där hade jag fel.
Regissörerna Kristina Lindström och Maud Nycander har gjort ett makalöst bra jobb. De har varvat gamla klipp och nya intervjuer och lyckats få till en hållbar röd tråd, utan tempodödande speakerröster.
Palme är ett rörande tidsdokument och ett indicium för att "det var bättre förr".
Då politikerna slogs för sin sak och sin idé. Då skillnaderna mellan partierna var tydliga och klara. Då landets statsminister kastade sig in i debatterna och inte höll sig undan.
Oavsett partifärg, visst kan man sakna Palmes hetta och intellekt ibland?
Inte minst idag när Moderaterna kallar sig för arbetarpartiet och Socialdemokraterna presenterar affärsplaner och det enda de debatterar om är hur en marginell del av Sveriges statskassa ska förvaltas.

För övrigt tycker jag...
...att det är fantastiskt vad svamp det är i skogen efter allt regnande. Hallå trattisar, nu är det helg, nu kommer jag...