söndag 30 mars 2014

Stoppa huliganerna - nu!

Det är allsvensk fotbollspremiär och tidningarna har aningslöst haussat upp denna "vårfest" i veckor.
Inte ett ord har yttrats om supportermörkret, om huliganerna som pucklar på varandra och beter sig som galna vildsvin säsong efter säsong.
Exempelvis inte ett ord om att premiären 2013 mellan Djurgården och Mjällby avbröts efter att de så kallade Djurgårds-fansen slängt in föremål på motståndarlagets spelare.
I årets premiär mötte Djurgården Helsingborg på bortaplan och då började idiotin redan på lördagen då ett gäng DIF-supportrar gick bärsärkagång på en av Helsingborgs restauranger.
– Rena turen att ingen dog redan då, enligt närvarande vittnen.
Att åka till Helsingborg och urskiljningslöst attackera oskyldiga skåningar och försätta staden i något som liknar krigstillstånd leder knappast till att stockholmarna kommer på god fot med sina "värdar". Tvärtom.
När slagsmålen sedan utbryter på söndagen och en DIF-anhängare dör på sjukhuset och djurgårdarna skyller på helsingborgarna och invaderar planen och skanderar mördare och sedan fortsätter slagsmålen utanför station låter ana att inte ens ett dödsfall på en fyrabarnspappa kan få vildsvinen att stillna och bete sig någorlunda värdigt.
Här har fotbollen och hela det svenska samhället ett gigantiskt problem att lösa.
Det kommer att ta sin lilla tid. Men skitjobbet måste göras.
Och nu är det dags att alla aktörer kavlar upp ärmarna och unisont klargör:
– Nu är det nog! Nu tolererar vi inga fler våldsamheter! Varken kring demonstrationer, fotbollsmatcher eller andra tillställningar!


onsdag 26 mars 2014

Flygskräcken

Ett asiatiskt flygplan puts väck. Med besättning och passagerare och allt.
Flygskräcken, nu gör den sig påmind igen. Den som alltid ligger där och lurar under ytan.
Allt sedan den där inrikesresan mellan Umeå och Arlanda för 20-talet år sedan.
Pang. Planet började vingla och falla. Solskydden i fönstren smällde igen. Och ve och fasa, även flygvärdinnorna var likbleka. Hjälp, vi kraschar...
Men efter en stund som kändes som en evighet förklarade kaptenen att vi kört in i toppen av ett åskmoln och att turbulensen skulle vara över inom 30 sekunder.
Och det var den.
Men inte dödsångesten, som hängde kvar flera timmar efter landning.
Och inte flygskräcken, som hänger kvar fortfarande.

För övrigt tycker jag...
...att det är mycket mer avslappnat att åka tåg än att flyga.

söndag 23 mars 2014

Laga Ni, Äta Vi

Vi var på 50-årskalas i Lund i helgen och på hemvägen åkte vi över den ringlande Lagan femtielva gånger. Kommer ni ihåg Lagan från småskolan?
Ni vet en av de där åarna som ingick i ramsan Laga Ni, Äta Vi som bankade in de fyra åarna Lagan, Nissan, Ätran och Viskan som alla rinner ut på den halländska kuststräckan.
Och den som kan sin Mikael Niemi vet att han, som bor invid den stora vilda Torneälven, raljerar friskt i Vittula-boken om de där åarna i södra Sverige:
"Vi fick rabbla Viskan, Ätran, Spyan och Gallan eller vad de nu hette, fyra kolossala floder som avvattnade det sydsvenska höglandet. Många år senare såg jag dem med egna ögon. Jag blev tvungen att stanna bilen, kliva ur och gnugga mina ögon. Diken..."
Innan vi lämnar ämnet lite mer värdelöst (?) vetande: Laga Ni, Äta Vi rabblar åarna från söder och mot norr. Häpp!

För övrigt tycker jag...
...fortfarande att Ace Wilder borde ha vunnit Mello.

söndag 16 mars 2014

Koltrasten


Jag har hört koltrasten!
Den satt i en trädtopp och sjöng i skymningen.
Så klart sjunger bara den som har något viktigt att berätta.
Så vackert sjunger bara den vars själ håller på att tina upp.
Så glatt sjunger bara den som känner att våren är i antågande.

För övrigt...
...skrev jag den här lilla textsnutten för flera år sedan, men jag brukar damma av den varje vår. Ifjol hörde jag första koltrasten 1 april, men våren är ju tidigare i år.

onsdag 12 mars 2014

Tack Nils Horner!

Radiojournalisten och mångårige utrikeskorren Nils Horner sköts till döds i Afghanistan. Oerhört tragiskt. Och märkligt.
För bara någon vecka sedan tänkte jag när jag satt i bilen och lyssnade på ett av hans inslag från någon oroshärd långt bort:
"Vilken reporter, vilken fantastiskt engagerad radioröst han har. Det går helt enkelt inte att låta bli att lyssna och bli intresserad, vad han än har att rapportera om.
Sådana där journalister med den där förmågan att rota fram vardagliga sanningar och få alla att lyssna måste ogillas av de mörka krafterna."
Och nu är han död, skjuten på öppen gata i Kabul.
Märkligt. Och oerhört tragiskt.

söndag 9 mars 2014

Hellre Tystberga bygdegård än Friends Arena

Igår var det Mello-final och fullt pådrag i teve men vi var i Tystberga och åt en trerätters och tittade på årets revy Piffiga luffare och det går väl inte att jämföra Friends Arena med Tystberga bygdegård eller riksmediepådraget med SNs recensent Fride Jansson eller yrkesartister med glada amatörer men det spelar ingen roll för jag ångrar inget.
Det gör jag sällan när jag missar Melodifestivalen.
Dessutom vann inte Ace Wilder med Busy doin’ nothing, vilket hon borde ha gjort.

För övrigt tycker jag...
...att Tystberga är ett föredöme när det gäller att hålla liv i livet på landet.

onsdag 5 mars 2014

Lägg ner Fettisdan!

Igår var det fettisdagen och jag hade order om att köpa semlor till familjen.
Slank in på Birgers konditori i Stenkulla på seneftermiddan och hoppades att det skulle finnas sådana där små minisemlor men det fanns förstås bara stora bigga med massor med grädde under hatten och jag tänkte att jag står över de där kaloribomberna och köper bara åt de andra familjemedlemmarna, bara för att i nästa sekund inse att man betraktas som trist och tråkig när man sitter och glor på andra som smäller i sig så grädden stänker på tapeterna.
Så jag köpte en till mig också och smackade förstås i mig den snabbast av alla. Dessutom åt jag lika snabbt upp dotterns halva semla, eftersom hon inte gillar mandelmassa. Men det gör jag...
Och idag umgås jag så förstås med eftertankens kranka blekhet.
Hur kan du ha så usel karaktär? Skäms på dig! Nu får du ju lubba omkring i skogen flera mil för att bli av med de där semlorna...
Fettisdagen, lägg ner den!

För övrigt tycker jag...
...att den godaste mandelmassan är gjord på icke skållade mandlar. Då blir mandelmassan grövre och passar utmärkt till semlor.

måndag 3 mars 2014

Människan farligaste rovdjuret

I djurparken i Järvsö, Järvzoo, finns en fräsch och intressant utställning – Rovdjurscentret De 5 stora. Det handlar alltså om Sveriges fem stora rovdjur: Varg, björn, lo, järv och – människa.
Nu när Europa står vid randen av en ny stor konflikt kan det vara läge att citera några Järvsö-rader om människan.
Människan är en av de få djurarter, kanske den enda, som har förmågan till medkänsla, även i grupp. Till och med gentemot individer av andra arter. Förmodligen är vi också den enda arten med biologiskt grundad moral och samvete.
Men trots detta, och trots att människan har en ovanligt klen tanduppsättning och dessutom helt saknar klor, får hon anses som oerhört farlig. Människan är i själva verket den absolut farligaste djurarten i världen - både för sig själv och för alla andra djur.
Särskilt i samband med alkohol och extrem religiös eller politisk tro. Revirkonflikter mellan flockarna är vanliga och resulterar regelbundet i allt från slagsmål till världskrig.
Hur mycket tid hon ägnat åt att försöka utrota de andra fyra stora rovdjuren är det ingen som vet. Men ännu mera tid har hon använt till att ta död på exemplar av sin egen art, i flera fall med mycket stor framgång.
Under andra världskriget till exempel, dödade människor tiotals miljoner andra människor, och det bara i Europa.
Under stenåldern använde människorna mest spjut, klubbor och yxor mot varandra, men efterhand förfinades vapnen via pilbågar och gevär till dagens osannolikt ruskiga kärnvapen och kemiska stridsmedel. De senaste åren har flera krig pågått samtidigt någonstans i världen.
Enbart i USA blir någon skjuten var tredje minut, trots att det är fredstid.
Var och varannan vecka avslöjas nya massgravar från massakrer i länder som Bosnien, Kosovo, Rwanda, Sudan eller Tjetjenien. I Sverige har med åren till och med små bråk som att inte bli insläppt på en nattklubb, barn som bråkar i en sandlåda, eller en felparkering slutat med övervåld och människors död.
Människan får nog klassas som den grymmaste av alla jordens arter, detta eftersom hon inte bara nöjer sig med att döda.
Trots svält och sjukdomar ägnar hon häpnadsväckande mycket tid och pengar åt att hitta på tortyrredskap för att förlänga lidandet. När medmänniskan till sist har dödats tar man inte ens tillvara köttet, utan hon bränns upp eller begravs under jord, till glädje bara för maskar och insekter.
Farligast för sig själv, under fredstid, är dock människan när hon åker bil. I Sverige dödas varje år flera hundra människor, och ännu fler skadas svårt i trafikolyckor på våra vägar. Dessutom blir tusentals renar, rådjur, älgar, rävar och många andra djur trafikdödade på samma sätt.