Saknar broddar

Men det var då ett himla töande.
Har det varit isigare någon gång på någon gång?
Känner mig som en stapplig gammal gubbe som knappt tar mig fram.
Medan min fru har köpt broddar och kliver iväg i samma höga promenadtakt som vanligt.
Måste också skaffa broddar.
Nu!

För övrigt tycker jag...
...att det är svårt att hålla fingrarna borta från gottebordet.

O helga natt

Och åren går och ett nytt står strax för dörren men först ska julen firas och skinkan ätas och klapparna öppnas och då slår det dig plötsligt att det spelar ingen roll hur många gamla och nya låtar du hinner lyssna på under ett år, det är i alla fall som vanligt den gudabenådade tenoren från Borlänge, Jussi Björling, och O Helga Natt som påverkar din själ mest av alla.

För övrigt tycker jag...
...att du ska lyssna på den här versionen på youtube: http://www.youtube.com/watch?v=ofKk_Etapq4

Osexigt hukande

Jag vet inte vad det är med oss sörmlänningar, men några stridisar är vi inte.
När en statlig utredare meddelar att tio residensstäder och landshövdingar ska bort rustar man till strid i Härnösand, Gävle, Karlstad, Kalmar, Halmstad, Jönköping, Västerås, Visby och Karlskrona.
I den tionde, Nyköping, hukar man på gammalt välkänt sörmländskt manér och accepterar länets och Nyköpings looseröde.
Osexigt är vad det är, det här evinnerliga bockandet och bugandet för överheten.

I-landsproblem

Jag och yngste sonen ska åka Halvvasan och då måste man ju träna men det har jag inte hunnit med än fast skidspåren har legat klara i flera veckor.
Men nu i julhelgen är det äntligen dags att dra igång hårdträningen – och vad händer?
SMHI flaggar för plusgrader och regn redan på julda'n.
Är det inte typiskt! Stackars, stackars mig.
Finns det någon som har det värre än jag här i världen?
JA, DET FINNS DET!!!
Oops, just det.
BERTILSSON, SLUTA UPP MED ATT GNÄLLA OM DINA FUTTIGA I-LANDSPROBLEM!!!
Hm, javisst. Det finns de som har det värre än jag. Mycket värre...

För övrigt tycker jag...
...att lutfisken är mest underskattad på julbordet.

Westerberg engångsbloggar

Efter att ha åkt tåg mellan Sundsvall och Stockholm och noterat hur alla passagerare befann sig i sin egen värld, uppslukade av sina mobiltelefoner, skrev jag en krönika i Succé om de sociala medierna, som snarare tenderar att bli osociala.
Från Stig-Olov Westerberg kom följande respons, som jag ogärna vill undanhålla er:

Hej Uffe!

Läste Din eminenta artikel i Succé om (O)sociala medier. Jag tror dom flesta, utom fjortisar och några år äldre, känner igen sig i din beskrivning. Den 20-åriga tjejen i tågkupén är ett underbart exempel. Hon tillhör en växande grupp i samhället, som jag skulle vilja kalla ufon. Det är inte vi, käre Bertilsson, som är ufon. Jag brukar passera busstationen vid Teaterparken, och ut ur bussarna strömmar det moderiktiga barbiekopior, helt försjunkna i sina smartphones, uppå vilken ena handen dansar som en lärkvinge. I den andra handen håller dom, tragiskt nog, allt som oftast en cigarett.

Dom två LO-medlemmarna från Byggnads är en annan grupp, som inte blir sociala förrän på kvällen, när fackmötet är slut och dom sitter bakom ett antal whisky i baren och raggar på allt som rör sig.

Liknande scener utspelar sig ibland, när jag varit på fotboll eller hockey. Där kan man se både far och son på läktaren (och ibland hela familjen) sitta och knappa på sina mobiler, utan att säga ett ord till varandra på hela matchen.

Vi är ett gäng 50- och 60 plusare, som brukar träffas hemma hos varandra och käka middag och vi samtalar fortfarande med varandra, även om en och annan mobil med en bild på något barnbarn skymtar förbi vinglaset.

Värre blir det när dagens tonåringar når vår ålder och träffas hemma över en kebabtallrik. Då lär man väl bara höra ett och annat gutturalt läte, som påminner om vårt nuvarande svenska språk.

Istället sitter alla runt matbordet och chattar till/med varandra via sina ännu smartare Iphones/Ipads, och skickar sms/mms och “gud vet vad det heter då”-meddelande till varandra. Bilderna man skickar till varandra är förmodligen tagna minuten innan på någon av dom andra kring bordet....Hjälp! Hur ska detta sluta?

Jag bara undrar: “Ett socialt liv? Var kan dom ladda ner det?”

Sociala hälsningar från en gubbe, som inte vare sig face-bookar, bloggar eller twittrar.

GOD JUL
önskar Stig-Olov Westerberg

Ett tänkvärt citat

Jag plöjer sakta men säkert igenom Min svenska historia av Vilhelm Moberg.
En historia berättad för folket,inte för kungarna och stormännen.
Delen Från Engelbrekt till och med Dacke börjar med ett citat av G M Trevelyan, som i en enda mening lyckas förklara varför det är viktigt att kunna sin historia:
"I ljuset av vad människorna en gång har varit kan man se vad man själv är och dunkelt urskilja vad man borde vara."

Snart i din brevlåda

Julen närmar sig och tiden är knapp. Bloggeriet får ibland vika för realiteterna.
Men. En ny krönika är skriven till Succé.
Den handlar bland annat om de sociala medierna – som gör oss alltmer osociala.
Och om den nya bandyplanen i Nyköping – där man inte får spela bandy.
Snart i en brevlåda nära dig.

För övrigt tycker jag...
...att det är härligt med riktig vinter. Man mår bättre av att skotta snö än att sitta vid datorn. Präktig? Jag? Kanske...

Pikkujoulu

Pikkujoulu, lilla julafton, firas i Finland varje år lördagen före första advent, som en försmak av julen.
Igår var vi bjudna på pikkujoulo hos en familj med delvis finska rötter. Mycket trevligt och mycket gott med bland annat skinka, ugnsbakade rotfruktslådor, hemost och en och annan Lapin kulta.
Festen innehöll också ett blindtest av tre olika sorters pepparkakor. Med ett alldeles lysande resultat.
Jag har alltid hävdat att Nyåkers pepparkakor är de överlägset godaste.
Min fru däremot föredrar Annas. Typiskt jävig, hon växte upp i Tyresö och Annas pepparkaksbageri ligger i Tyresö...
Hur slutade då blindtestet?
Jo jag, min fru och de flesta andra röstade på pepparkaka nummer tre, som var...
NYÅKER!
Min fru röstade alltså på Nyåkers pepparkaka, inte på Annas som var nummer två.
Ridå! Och vapenvila!
Får det lova att vara en pepparkaka, kära hustru.
Javisst, det är klart att det är ett hjärta från Nyåker!

För övrigt tycker jag...
...att skolverket bör ställa in julloven och påskloven och förbjuda adventstakar, adventstjärnor och påskägg i skollokalerna. Loven och symbolerna bygger ju på kristendomen och kan därmed ge de svenska skolbarnen men för livet.

November – håll ut!

November är årets elfte månad i den gregorianska kalendern och har 30 dagar.
Det är en mycket speciell månad.
Den sätter oss nordbor på prov.
Den sållar agnarna från vetet.
Den avgör vilka som behåller livsglädjen och vilka som dukar under av mörker och regn, regn och mörker.
Själv har jag bestämt mig för att hålla ut, att även denna gång skydda livslågan från blåsten och nederbörden.
Kämpa, Bertilsson, kämpa!

För övrigt tycker jag...
...att det känns bra att SMHI meddelar att vintern och snön kommer i övermorgon.

Jag – en deadlineknarkare

Den kommer och går, arbetsbelastningen.
Visst skulle du kunna fixa allt i ett jämnare flöde men du är en av alla de där deadlineknarkarna som på ett vis hatar stressen men på ett annat njuter av adrenalinkicken och pulsen som infinner sig när man har för mycket att göra på för kort tid och framför allt älskar du den där härliga känslan när du gått i mål och hunnit med allt och dessutom kan konstatera att det mot förmodan blev riktigt bra.

För övrigt tycker jag...
...att en kall Åbro Sigill sitter som en smäck en fredagskväll när allt gått i lås.

Vilka smarta killar!

Sverigedemokraterna jobbar för att öka antalet kvinnliga sympatisörer.
Samtidigt springer deras riksdagsmän omkring med järnrör på stan och hotar och missfirmar – kvinnor.
Smarta killar, de där Sverigedemokraterna!
Dessutom. De vill att svenskarna ska vara svenskar med svenska utseenden och svenska beteenden.
Att springa omkring med järnrör på stan och hota och missfirma tjejer. Är det ett sådant beteende som de karaktäriserar som svenskt?
Vilka föredömen, de där Sverigedemokraterna!

För övrigt tycker jag...
...att hästar rätt ofta är roligare att ha att göra med än människor.

Jag såg konstverket live

Jag var där. Jag såg det live.
Zlatans konstverk, århundradets mål, miraklet mot England.
Strunt samma att Friends arena invigdes. Strunt samma att Sverige vann över England med 4-2. Strunt samma att Zlatan gjorde samtliga fyra mål.
Det var hans sista mål, spiken i kistan som går till historien.
Det ska bara inte gå att få till en sådan cykelspark så långt bort från målet.
Men Zlatan gjorde det. Och jag var där. Jag såg det live.

För övrigt tycker jag...
...att det var en positiv upplevelse att sitta på läktaren och titta på fotboll i novembermörkret, utan långkalsonger och i bara skjortärmarna.

Måndag morgon

Det är måndag morgon och det känns som rätt att travestera Povel Ramel:
Det är måndag morgon och mitt huvud känns så tungt.
Jo ja sa just de att det är måndag morgon
och mitt huvud känns så tungt,
när jag sitter här med ett glas grapefruktjuice,
sjungande The New Workweek Blues...

För övrigt tycker jag...
...att det egentligen inte är någon idé att gnälla, utan bara hugga i och sätta igång med allt som ska göras.

Huvudet snurrar

Så här års kör det alltid ihop sig på jobbet.
Men det är bara att kämpa på från tidig morgon till sen kväll och stå ut med att vakna runt halv fem av att huvudet snurrar av allt som borde gjorts och som bör göras och hur ska jag tackla det och hur ska jag vinkla det och hur ska jag lägga upp det och hinna skriva det och jag måste mejla honom och ringa henne och träffa honom och stämma av med henne och så där går det på tills en dryg vecka före jul då ljuset i tunneln börjar skönjas så smått.
Men man ska inte klaga. Man kunde heta Barack Obama och vara omvald president i USA.
Med allt han har att stå i skulle jag nog inte sova längre än till halv tre...

För övrigt tycker jag...
...att det var bra att Obama vann, och inte Mitt Romney.

Det är vackrast när det skymmer

Det är vackrast när det skymmer
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden, över markens hus

Allt är ömhet, allt är smekt av händer
Herren själv utplånar fjärran stränder
Allt är nära, allt är långt ifrån
Allt är givet människan som lån

Pär Lagerkvist

Mysteriet med glödlampan

Att köpa en glödlampa är numera som att frivilligt ge sig in i villrådighetens yttre träskmarker.
Motsvarar den här 60 watt?
Lågenergilampan, innehåller den kvicksilver?
Är den en sådan där som tar flera minuter innan den lyser klart?
Ledlampan då, går ljuset att dimma ner?
Funkar den här utomhus?
Vet du inte? Men du jobbar ju här?
Herregud, hur ska då jag veta vad jag ska köpa...

För övrigt tycker jag...
...att det mysigaste skenet så här års kommer från brasan och stearinljusen.

Jodå, män kan!

"Män kan göra flera saker samtidigt."
Dagens Nyheter låter meddela att en professor vid Stockholms universitet har kommit fram till, tvärtemot fördomen, att män är lika bra som kvinnor. På det här området.
Som om det skulle vara en nyhet?
Själv har jag vetat länge att jag är suverän på att göra flera saker samtidigt.
Exempelvis på att sova och snarka, samtidigt.
Rusa runt och leta efter nyckelknippan, samtidigt.
Köra bil och lyssna på Ekot, samtidigt.
Snusa och prata, samtidigt.
Och så vidare.
Så bäste professor, kom inte och påstå att din forskning kommer med något nytt.

För övrigt tycker jag...
...att det är vackert nu när solen äntligen lyser upp höstfärgerna.

Våra vänner djuren

Djurparkerna är i fokus. Media har upptäckt missförhållanden.
Djuren sitter i burar och har dötrist. De avlivas i förtid för att ge plats åt andra. Ägaren av Ölands djurpark tjänar hutlöst med pengar, medan personalen går på knä.
Bra granskning.
Men som vanligt går mediepåslaget och allmänhetens reaktioner över styr.
Ingen sätter in sakerna i ett sammanhang.
Ingen ställer moraliska motfrågor som:
Kan man förfasa sig över djurens situation i djurparkerna...
...samtidigt som man obekymrat mumsar i sig kyckling som snabbgötts i gigantiska djurfabriker och som slutligen blåses in i slaktbilen med en stor dammsugare och sedan slaktas och flås och hängs upp på krokar som kläder på en tvättlina?
...samtidigt som man obekymrat åker bil på vägar som är garnerade med döda och lemlästade grävlingar, rävar, harar och katter?
...samtidigt som man väljer utländskt nöt- och fläskkött istället för svenskt för att priset är lägre och struntar i att de utländska djuren rutinmässigt har matats med antibiotika och tillväxthormoner och levt under omständigheter som är långt mycket sämre än i de svenska djurparkerna?
Jag bara frågar.

För övrigt tycker jag att...
...den moderna svensken har ett schizofrent förhållande till våra vänner djuren.

Fortsätt så, Zlatan!

"Du har i rätt många landskamper gått på halvfart, samtidigt som du läxat upp lagkamrater som inte jobbat tillräckligt hårt eller passat dig tillräckligt ofta."
Så skrev jag i min förrförra blogg om Zlatan.
Det verkar som att stjärnan läste, värderade och tog till sig min kritik. (Nej, jag har inte fått hybris...)
I alla fall var han plötsligt som en lagkapten ska vara i den sanslösa bragdmatchen mot Tyskland.
Jobbade, stöttade, visade vägen...
Fortsätt gärna så, Zlatan!
Med din nya inställning och lagets nyvunna självförtroende från 4-4-matchen i Berlin kan det bli riktigt roligt framöver.

För övrigt tycker jag...
...att det är befriande att se att inte ens tyska superstjärnor är några maskiner, utan människor med fel och brister och svaga nerver.

Vila i frid, Hasse Tellemar

Hasse Tellemar blev 88 år. Jag kan inte påstå att hans död får mig att börja sörja eller klä mig i svart.
Men ändå, visst kändes det lite moloket för en kort stund när jag hörde att han gått bort. Det var som att en hel tidsepok flimrade förbi och försvann för alltid.
Hasse Tellemar ledde, det fortfarande populära, Ring så spelar vi mellan 1969 och 1988.
Musikern och radiomannen samlade över tre och en halv miljoner lyssnare (!) till sitt småputtriga och genomfolkliga program på lördagsmorgnarna.
Hallå! Är det Anton Berglund från Arjeplog?
Jo.
Hur är vädret där uppe? Har ni fått någon snö än?
Jo... här snöar det för fullt.
Jaså, då ska du ut och skotta då nu på förmiddan?
Nej... Det får grabben min göra när han kommer hit på eftermiddan.
Ja, vad bra att du får hjälp! Vad vill du ha för skiva?
Gulligullan koko som en gök, med Jokkmokks Jokke.
Det ska bli. Kan tänka att den är populär där uppe.
Nej... jag gillar den inte, det är min fru som vill ha den.
Och så där gick det på. Frågan som varje deltagare fick och som han eller hon kunde vinna en eller annan skiva på, om de svarade rätt, var inte det viktigaste.
Det viktigaste var att Hasse Tellemar bjöd lyssnarna på en tillbakalutad Nils Holgersson-resa genom Sverige varje lördagsmorgon.
De olika dialekterna, snön i Ånge, solskenet i Skanör, helgmarknaden i Horn, rallytävlingen i Sunne...
Tryggt, kravlöst, allt är som vanligt, inget läskigt har hänt. Precis som man vill ha det på lördagsmorgnarna.
Och även om programmet fortfarande lockar många lyssnare blir det aldrig som det var under Hasse Tellemars ledning.
För det första, han hade en sagolik radioröst.
För det andra, han hade glimt i ögat.
För det tredje, han var genuint intresserad.
För det fjärde, han var aldrig tillgjord eller konstlad.
För det femte, han var en man av folket.
Vila i frid, Hasse Tellemar.

100 procent påhitt

Zlatan Ibrahimovic är en superbegåvning – när det gäller att sparka boll.
I övrigt är han faktiskt rätt medioker.
Divans senaste "snilleblixt" är en råsop mot de svenska medierna:
"95 procent är påhitt, 2,5 procent är det lite fakta bakom och resterande 2,5 procent är sanning."
Jag vet inte riktigt vad han menar, men förmodligen syftar han på all negativ kritik. Eller bygger även alla otaliga hyllningar på påhittade saker?
Nja... Tyvärr, Zlatan. Jag vill beteckna ditt uttalande som 100 procent påhitt.
Min klara uppfattning är nämligen att medierna behandlat dig alldeles för underdånigt genom åren.
Ett exempel:
Du har i rätt många landslagsmatcher gått på halvfart, samtidigt som du läxat upp lagkamrater som inte jobbat tillräckligt hårt eller passat dig tillräckligt ofta.
Det där har sportjournalisterna mer eller mindre blundat för, för du är ju en svensk superstjärna ute i Europa och en sådan måste man ju som svensk vara stolt över och inte göra ner så fort han nedlåter sig till att komma hem.
Som sagt, min klara uppfattning är att medierna behandlat dig alldeles för underdånigt genom åren.
Men det är kanske inte tillräckligt underdånigt för en sådan superbegåvning som du...
Eh... alltså... begåvad på att sparka boll.

För övrigt tycker jag...
...att Tintin ska ta med sig Bosse Hansson på nästa reportageresa till Kongo. Nej förresten, det är kanske ingen bra idé. De hittar väl inga som helst ljusglimtar att rapportera hem om, sannolikt blir det bara frågan om en svartmålning.

Palme – en riktigt bra film

Såg Palme igår. Hade inga jättelika förväntningar.
Att klippa ihop en massa arkivmaterial till en långfilm låter inte som någon superhöjdare.
Men där hade jag fel.
Regissörerna Kristina Lindström och Maud Nycander har gjort ett makalöst bra jobb. De har varvat gamla klipp och nya intervjuer och lyckats få till en hållbar röd tråd, utan tempodödande speakerröster.
Palme är ett rörande tidsdokument och ett indicium för att "det var bättre förr".
Då politikerna slogs för sin sak och sin idé. Då skillnaderna mellan partierna var tydliga och klara. Då landets statsminister kastade sig in i debatterna och inte höll sig undan.
Oavsett partifärg, visst kan man sakna Palmes hetta och intellekt ibland?
Inte minst idag när Moderaterna kallar sig för arbetarpartiet och Socialdemokraterna presenterar affärsplaner och det enda de debatterar om är hur en marginell del av Sveriges statskassa ska förvaltas.

För övrigt tycker jag...
...att det är fantastiskt vad svamp det är i skogen efter allt regnande. Hallå trattisar, nu är det helg, nu kommer jag...

Måste de synas överallt?

Filip och Fredrik. Varför syns de överallt?
Och varför gapar de alltid så stort på bild?
Varför är de så himla flåsiga och forcerade? Hur kommer det sig att de är så populära?
Om det nu är det?
Ja, jag vet inte. Jag gillar dem inte. Inte alls.
Dessutom har jag börjat tröttna på Leif GW Persson. Syns inte han också överallt?
Speciellt i teve och kvällstidningarna.
Varför är han så trött jämt? Beror det på att han springer gatlopp mellan redaktionerna?
När jag var ung syntes Börje Ahlstedt överallt. Ni vet han som spelar Mattis i Ronja Rövardotter. Han syntes i varenda tevepjäs, på varenda scen och i varenda tidning.
Till sist tröttnade man på honom. Men det var som om han förstod det där och började ransonera sig själv en smula.
Och så småningom stod man ut med honom igen. Ja, till och med uppskattade.
Har Filip och Fredrik och Leif GW och några till tänkt på det?
Att de ska ligga lågt ett tag?
Jag är skeptisk.

För övrigt tycker jag...
...att tidningen Turists höstnummer är en riktig plusvariant. Fast det brukar ju alla tidningens utgåvor vara.

Tänk om, velour-poliser!

En 79-årig kvinna blir svårt biten av en hund utanför kyrkan på Arnö. Hundägaren tar med sig hunden och smiter i tumultet.
Efter att lokaltidningen skrivit om saken hör hundägaren av sig och lämnar självmant in hunden till Nyköpings-polisen.
Den uppenbart livsfarliga besten ska nu testas av personal vid polisens hundenhet.
– Det kan handla om att vi meddelar hundägaren något slags förbud. I värsta fall kan hunden avlivas, säger Ewa Kaijser.
I värsta fall? Är det inte precis vad som behöver göras?
Worst case i det här fallet är väl att hunden får komma tillbaka till sin ägare och göra om samma sak igen?
Tänk om, velour-poliser! Tänk rätt!

För övrigt tycker jag...
...att alldeles för många av dagens hundägare är för mesiga och otydliga i sitt ledarskap.

På en bonad i Minnesota

Jag har alltid gillat sådana där gamla väggbonader som brukar sitta i gamla lantkök.
Typ sådana där med visdomsord som "Hem ljuva hem" och "Egen härd är guld värd".
I Gammelgården i Scandia i svenskbygderna i Minnesota hittade jag en bonad med en vers som gick rakt in i själen:

Vem sjöng den sången stilla,som över vaggan ljöd?
Vems var den milda rösten, som mig att sova bjöd?
Ett eko av den sången djupt i mitt hjärta bor,
och denna sång, den sjöng ju hon, min egen kära mor.

Undrens tid är inte förbi

Igår tankade jag på Statoil på Norrköpingsvägen. Samtidigt pratade jag, dumt nog, i mobilen.
Utan att tänka på det måste jag ha lagt plånboken på taket och kört iväg.
Tio minuter senare kände jag efter i innerfickan och blev alldeles kall.
Kollade runt på skrivbordet här på jobbet. Sprang ut i bilen och vände på varenda säte och gummimatta.
Men nix. Puts väck.
Ringde till macken, men tyvärr, ingen inlämnad plånbok.
Det fanns inte i min sinnevärld att jag skulle få den tillbaka,
när jag uppgivet satte mig ner och spärrade mina kreditkort.
Men, undrens tid är inte förbi.
Precis när jag spärrat klart ringde en vänlig man och meddelade att han hade hittat min plånbok i rännstenen utanför Mekonomen och att han var ute och körde och kunde svänga förbi hemma hos mig med den.
Men tack snälla medmänniska! Du har bevisat att det fortfarande finns hopp om mänskligheten!
Om han fick hittelön?
Japp, en femhundring.
Den var han väl värd.
Eller hur?

För övrigt tycker jag...
...att det är synd att man inte kan ta bort spärren från kreditkorten när man fått dem tillbaka, istället för att behöva vänta flera dagar på nya – med pinkoder som det tar år att lära sig.

Vemodet rullar in – och ut

Övergången mellan sommar och höst.
Det är något med den som påverkar mitt inre, som gör mig introvert och moloken.
År efter år är det samma sak.
När badvattnet sakta kallnar och till sist inte är badvatten längre.
När det lysande gula invid skogsvägarna med all större sannolikhet är fallna björklöv och inte kantareller.
När den ljusa sommarnatten tynar bort och ersätts av ett allt mörkare mörker.
Det är då som det stora vemodet... rullar in.
Men lika säkert som att själen oroas under de här övergångsveckorna, lika säkert kommer den snart att ta hösten i sin famn.
När det inte är något snack längre.
När luften är klar och hög och träden sprakar.
När hösten är här, på riktigt.
Då rullar vemodet ut.
Och lugnet in.

Knivdrama in på knuten

Ibland händer ingenting. Ibland händer det massor.
Efter det uppmärksammade loppet på Solvalla på onsdagen sätter jag mig hemma vid datorn och jobbar på torsdagsförmiddagen.
Då ringer telefonen, en granne som med uppskrämd röst säger att ett barn är allvarligt knivskuret i ett bostadsområde alldeles intill.
Alla sinnen kopplas omedelbart på. Reptilhjärnan styr.
Var är flocken? Är dottern säker på skolan? Äldste sonen är i Halmstad? Mittensonen är hos mamma här på Arnö. Yngste sonen går på Gripen. Frun är i säkerhet på jobbet i Stockholm.
Måste ut och få reda på vad som hänt. Måste få reda på om det springer omkring en knivgalning här bland husen. Måste skydda min familj...
När jag hastar bort bland husen är ett av dem avspärrat med plastband. Poliser överallt. Och journalister.
Någon talar om att det handlar om en oerhört tragisk familjetragedi och att det inte är någon fara för allmänheten.
Reptilhjärnan blåser faran över. Flocken är inte hotad. Allt ordnar sig.
Det sociala tänkande jaget tar över.
Stackars, stackars människor. Hur kan något sådant här hemskt hända, mitt i idyllen?
Fruktträden dignar. Blomlådorna prunkar. Allt ser ju så fint och vackert och bra ut.
På ytan.
Och så detta fruktansvärda bakom den där stängda dörren.
Men inget kan man göra. Bara lunka hem och sätta sig och glo tomt genom fönstret.
Och fundera på hur man ska kommunicera hemskheterna inom familjen, framför allt med den nioåriga dottern.
Och nu har timmarna gått och alla barn på Arnö vet och vi har pratat med dottern och imorgon ska de tala om det i skolan.
Nu sover dottern tryggt i sina säng.
Tryggt?
Hoppas det i alla fall.

Vilken kämpe!

Onsdag eftermiddag i köerna på Essingeleden. Tur att Guanabana är kolugn, så häst hon är.
Väl framme på Solvalla går vi och käkar thaibuffé på stallbacksrestaurangen medan Gunsan mumsar på en hötapp i gästboxen.
Sedan på med sele, vagn och de andra remmarna och skydden. Värmningen går bra, pigg och spänstig. Det här blir spännande.
Några lopp senare är det hennes tur. Pirrigt. Usch, vad tuffa motståndare! Svanstedt, Goop, Kihlström, Adielsson, hela kuskeliten samlad. Hur ska det gå?
Men det går bra. Riktigt bra! Lilla "Gunsan" spurtar och kämpar och spurtar och kämpar och blir knappt slagen tvåa. I ett tv-sänt lopp på nationalovalen Solvalla!
Stort, riktigt stort!
Speciellt med tanke på att hon i de flestas ögon var en riktig medelmåtta, så sent som i våras.
Man blir nästan rörd när man ser vad ökad trivsel och harmoni kan medföra...

För övrigt tycker jag...
...att SNs team gjorde ett kanonreportage om Guanabana. De speglade hästen, naturen och harmonin och struntade i spelet, oddsen och segerpremierna. Kul! För mig är nämligen känslan överordnad pengarna.

Intervjuad av SN

Idag var Södermanlands Nyheter i Husby-Oppunda och gjorde travreportage om Guanabana inför morgondagens start på Solvalla.
Kul att bli intervjuad själv, som omväxling.
Vi får se imorgon hur det trivsamma (fjäsk...) reportageteamet Tomas Larsson (text) och Jens Alvin (foto) fått ihop det.

För övrigt tycker jag...
...att det är synd och skam att de svenska mjölkbönderna får så dåligt betalt för mjölken. Och hur kan vatten, kolsyra, konserveringsmedel och färgämnen (läsk) vara dyrare att köpa för konsumenten än mjölk?

Kanotstadion – vidareutveckla!

En insändare i lokalbladet slog huvudet på spiken. Varför finns en kanotstadion intill folklivet i hamnen, men inga kanoter att hyra för turister och bofasta?
Självfallet borde Nyköping kunna göra mycket mer av sin sagolika kanottradition, som bland annat innehåller OS-hjältarna Gert Fredriksson och Henrik Nilsson.
Fronta med Gert och Henke och deras OS-guld. Och engagera Henke som dragplåster, han kan säkert vara där ibland och snacka med folk och visa dem hur en kanot fungerar.
Ordna spontana kanottävlingar några sommarkvällar med prisutdelning och mingel.
Även på vintern går kanotstadion att göra något bra av. Ploga isen, hyr ut långfärdsskridskor och sälj våfflor och varm choklad...
Bra, va?

För övrigt tycker jag...
...att det är en härlig känsla att smyga fram i en kanot.

Badkrukor

Å nu har jag precis skrivit en krönika till första höstnumret av Succé och den handlar bland annat om alla badkrukor som vägrar att bada om inte vattnet är minst 25 grader varmt.
Kommer till helgen i brevlådorna i Nyköping, med omnejd.

För övrigt tycker jag...
...att det börjar bli allt mörkare nu på kvällarna. Vart tog det vägen, det underbara nordiska sommarljuset?

Yes, vi vann!

Jag har tidigare berättat på den här bloggen att jag tränar två delägda travhästar på fritiden. Har dem i ett stall i Paris, i Husby-Oppunda alltså.
Igår var det Nyköpings-dagen på Sundbyholms travbana i Eskilstuna. Ett antal bussar gick dit, mycket folk från Nyköping på plats.
Och då slog hon till, Guanabana. For som en liten raket över banan under slutvarvet och vann överlägset – till ett odds som gladde många nyköpingsbor.
Oj, vilket eko den här segern gav. Har knappt hunnit jobba idag på grund av alla gratulationer.
Tack alla för igår!
Nu siktar vi framåt. Mot Solvalla om två veckor.
Den lilla raketen och jag.

Blott Sverige svenska krusbär har

Trädgården dignar av bär och frukter och man borde gå ut och skörda men man suckar bara trött åt alltihop och vänder sig om i soffan och byter ut tidningen mot den Augustpris-belönta Korparna av Tomas Bannerhed.
Men så kommer hustrun och dottern och vill åka ut och bada och plocka blåbär på det där stället du vet bortom Runtuna där man kan göra både ock och man sjasar motvilligt latmasken på flykten och masar sig iväg och så plötsligt upptäcker man där i blåbärsskogen att det här är ju livet och man tar dottern i hand och kastar sig ut i vattnet och simmar runt en stund i den svarta skogssjön och i bilen hem efter att ha druckit saft och ätit hembakta kanelbullar på några stubbar kommer vi överens om att resten av helgen ska vi plocka hallon, vinbär och krusbär och sylta och safta och på min lott faller att plocka krusbär och det gjorde jag igår kväll och det var egentligen inga problem för krusbär är stora och en bunke fyller man på ett litet kick bara man har handskar på, för annars sticker man sig på alla taggar.
Och nu är det söndagsmorgon och nu ska jag koka krusbärssaft så det stänker om det och det ska faktiskt bli riktigt kul. I alla fall att dricka den när den är klar...
Och du vet väl vad Carl Jonas Love Almqvist diktade en gång i tiden?
Vad bjuder oss uppriktigt Afrika?
Vad visa kan Amerika?
Vad Asien? Vad allt Europa?
Jag trotsar öppet allihopa.
Men Skandinavien - det är alla dar!
Blott Sverige svenska krusbär har.

För övrigt tycker jag...
...att jag är värd att ta en paus sen i eftermiddag och titta på OS-finalen i handboll. Heja Sverige!

Lugnet före stormen

När Tillväxtverkets chef Christina Lugnet bjöd sin personal på Grand Hotel, vinprovningar och annat myspys kan man förstås vitsa till det och skriva att festligheterna var Lugnet före stormen – mediestormen alltså.
Men vad är det egentligen det bråkas om?
Lugnet verkar ju vara en bra chef.
Bra för personalen som fått möjlighet att leva lyxliv på jobbet.
Och bra för hotell- och konferensbranschen där hon skapat tillväxt med hjälp av all representation.
Men okej då. Lite korkat var det väl att säga att Grand Hotel var det billigaste alternativet.
Nog måste det väl finnas billigare ställen att konferera på i Stockholm med omnejd?
Vid en snabb google-sökning hittar jag exempelvis att det centralt belägna Hälsans Hus har billiga konferenslokaler till uthyrning.
Kan det verkligen vara dyrare än Grand Hotel?
Tveksamt. Ytterst tveksamt.

För övrigt håller jag...
...tummarna för Nyköpings-kanotisten Henrik Nilsson och hans paddelpolare Markus Oscarsson i morgondagens OS-final. "Henkes" son går i min dotters klass på Herrhagsskolan och det känns alltid lite extra spännande när man är så "nära" en OS-finalist.

Lathetens kvicksand

Visst är det skönt att gå ner på lågvarv, men samtidigt är det lät att bli förskräckt. Hur sinnesslö ska man egentligen tillåta sig att bli på semestern?
Minsta lilla grej blir ju gigantisk och näst intill oöverkomlig.
Nej, jag orkar inte hänga upp badgrejerna nu, gör det senare.
Gud vad jobbigt att marinera karrén. Och borsta potatisen, ska jag göra det med?
Äsch jag ringer de där samtalen imorgon, eller någon annan dag.
Fy vad mycket vatten i ekan, vi struntar i att fiska...
Vad är det här för något? Är verkligen semestern nyttig för ens psyke och framåtanda?
Tänk om man fastnar i lathetens kvicksand för gott?
Uuuunderbara tanke!
Äh! Hemska tanke, menar jag förstås.
Mitt ordinarie, gåpåiga jag, alltså.

För övrigt tycker jag...
...att OS känns fullständigt ointressant, än så länge i alla fall.

Gävligt bra ställe

Åkte hem från Ångermanland idag med familjen. Passade på att göra en avstickare till Engeltofta Hotell & Konferens invid Gävlebukten.
Läckert och lagom slappt mat- och boställe, numera delägt av NHL-stjärnan Nicklas Bäckström, som har stora planer för den gamla grosshandlarkåken med omgivningar.
Jodå, de hemlagade hamburgarna med likaledes hemlagad bearnaise håller fortfarande allra högsta klass.
Och nere vid stranden var det lagom mycket att titta på.
Till exempel ett jättelikt containerfartyg som lotsades in till hamnen längre in i bukten...
Har du vägarna förbi Gävle så här års. Ta då gärna en paus vid Engeltofta.

För övrigt tycker jag...
...att man borde slippa betala räkningar i semestermånaden juli.

Hallå, Miljöpartiet!

Miljön är lätt att snacka om. Men uppenbarligen svårare att göra något åt i praktiken.
Ett exempel är att den lika centrala som populära återvinningsstationen på Lennings väg i Nyköping ska stängas.
Kommunen vill bygga på marken och alla ska hänvisas till Björshults soptipp utanför stan. Och till en ambulerande återvinningsbuss som ingen vet hur och om den kommer att fungera.
I dagsläget pekar allt på att stängningen av återvinningsstationen leder till:
1. Längre bilresor.
2. Mer avgaser och koldioxid.
3. Sämre sopsortering.
Detta har Socialdemokraterna i Nyköping beslutat. Med stöd av Miljöpartiet.
Att S kör efter betonglinjen vet vi sedan gammalt.
Men att Miljöpartiet är med och fattar sådana här ekonomin-är-viktigare-än-miljön-beslut förvånar säkert en del.
Är Miljöpartiet i Nyköping för svagt i förhandlingarna med Socialdemokraterna?
Eller har partiet svårt att leva upp till sitt namn i största allmänhet?
Förmodligen både och.

För övrigt tycker jag...
...att det är märkligt att vår ICA-butik på Arnö bara erbjuder besprutade bananer, tomater och gurkor. 2012? När vi är en hel del som efterfrågar fräscha och ekologiska råvaror? Inget hört? Inget sett? Inget förstått?

Många på hugget

Hoppsan. Många var tydligen intresserade av att läsa om Södermanlands Nyheters upplageras, och orsakerna därtill.
Vi får försöka komma med lite mer hot news om SN vad det lider.
Men nu är det sommar och semester och vi ska äta jordgubbar från det egna landet. Som slow-motion-mördarna inte hunnit urholka ännu.

För övrigt tycker jag...
...att det är väldigt fin och kuperad natur runt Kisa i södra Östergötland. Och Åsunden är en härlig badsjö.

Megafonjournalistik

Dagstidningarna har det svårt i konkurrensen med de nya medierna.
En och annan kanske undrar hur det går för Södermanlands Nyheter, Nyköpings dagliga monopolblad.
Förr trumpetade SN ut upplagesiffrorna varje år – men det var förstås när det gick bra.
Nu när det går dåligt får vi inget veta. SN talar tyst om att deras upplaga rasar, vid senaste mätningen med 700 exemplar.
Att det går allt sämre för SN beror delvis på en allmän trend. Men jag vill inte tro att det är hela sanningen.
Södermanlands Nyheter har nämligen aldrig varit sämre än nu.
Tidningen känns slarvig och ihoprafsad, utan djup, tanke eller fantasi.
Korrektur- och sakfelen är förvånande många, till och med på löpsedlar och förstasidor, vilket förr var otänkbart.
Men värst av allt för trovärdigheten är tidningens symbiosliknande förhållande med Nyköpings kommun. Två exempel:
1. SN och kommunen ger i nära samarbete ut en reklamtidning, Nyköpings Tidning. SN producerar tidningen som kommer ibladad i SN en gång i månaden.
2. SNs före detta kulturredaktör Palaemona Mörner är kommunikationschef i Nyköpings kommun. I enlighet med sina gamla SN-sympatier väljer hon att satsa nästan alla annonspengar i SN, inte i Succé eller andra gratistidningar.
Som ett outtalat tack för detta tycks hon och kommunen slippa granskning, annat än undantagsvis.
Dagens SN är ett typexempel på den megafonjournalistik tidningen ägnar sig åt.
Man toppar nämligen med grejen "Byggandet av bostäder sätter fart på Nyköping".
En totalt okritisk drapa av Johanna Cederblad där kommunen får förklara att om åtta år har Nyköping 5000 fler invånare.
SN ställer inte frågan hur det ska gå till, med tanke på att Nyköping minskade i senaste befolkningsmätningen.
SN ställer inte frågan vilka som ska flytta in och vart de ska jobba och studera.
SN ställer inte frågan om det finns täckning för att bygga så mycket mitt i en lågkonjunktur.
SN bara trumpetar ut kommunens tankar och planer som om det vore oförvitliga sanningar.
Om SN fortsätter med den typen av journalistik, ja då lär raset fortsätta – i en accelerande takt.

För övrigt tycker jag...
...att det är dags att instifta titeln megafonernas megafon. Denna första utmärkelse går till, tamtatam... Johanna Cederblad.

Sniglar och tennis

Min fru plockar mellan hundra och hundrafemtio mördarsniglar varje kväll. Och jag har i tur och ordning byggt ramar, kanter och palissader för att rädda jordgubbarna från påhälsning.
Men det spelar ingen roll. Så fort en jordgubbe är röd och fin och färdig att plockas så har en sådan där brun sengångare hunnit före och gnagt ur en stor håla i bäret.
Hur f-n kommer de upp i landet över alla dessa skyddsmurar?
Har de mullvadarnas förmåga att gräva sig upp genom jorden?
Här de avtal med sländorna som sänker ner dem som härmade de ett helikopterrån i miniformat?
Har de lagt en massa ägg i jorden som attackerar jordgubbarna inifrån befästningen vartefter de kläcks?
Nej nu har jag inte tid att blogga mer. Funderar på att åka och titta på några myskankor.
Dags att trappa upp kriget ytterligare...

För övrigt tycker jag...
...att det är pinsamt att Urban Granström (S) fortfarande inte lyckats infria sitt vallöfte att börja återuppbygga Nyköpings rasade tennishall. Är du handlingsförlamad, Urban? Eller maktlös? Eller både ock?

Pengar, pengar, pengar

Jag tränar två travhästar på fritiden. Jag har dem i Paris.
Det är alltså en bit att åka inför varje träningspass, ungefär två mil mellan Nyköping och Husby-Oppunda.
Folk undrar om jag tjänar pengar på det här. Hur mycket det kostar att ha två hästar. Pengar, pengar, pengar... Nästan alla frågor handlar om pengar.
Jag svarar att det blir billigare när man tränar dem själv och när man äger dem tillsammans med andra.
Ibland försöker jag förklara att det inte i första hand handlar om pengar. Utan mer om en mångfacetterad hobby. Umgänge med djur, spänning, naturupplevelser...
Men få om ens några verkar intresserade av att höra vad hästarna, blåbärsriset, älgarna, spillkråkorna, lupinerna, smultronen, iskristallerna, solstrålarna mellan träden, vitsipporna, vattenpölarna och allt det andra ger mig i form av avkoppling och välbefinnande. Året runt.
Nu betonar jag det en gång för alla.
Pengarna är underordnade.
Bara så att ni vet.

För övrigt tycker jag...
...förstås att det är extra kul när hästarna går bra och vinner lopp. Vilket både Peasant Opal och Guanabana gjort på sistone.

Glömde ta ut slangen!

På jobb i Norrköping. Stanna och tanka i Stavsjö på hemvägen. Snabbt in för att köpa glass till mig och fotograf Skog medan pumpen går.
Hopp in i bilen och iväg.
Skrammel, skrammel...
Näää, glömde ta ut slangen.
Ut och granska effekterna. En minibuss full med ungdomar skrattar ikapp.
En tjej frågar hur man kan göra en sån korkad grej.
– Ingen konst alls, det här är tredje gången gillt för mig.
– Va, har du gjort det förut?
– Javisst, är man så gammal som jag har man hunnit med en del.
In till macken igen och anmäler missödet.
Skriver upp försäkringsbolaget, mitt namn, registreringsnumret och en del andra fakta.
Och sedan hemåt igen.
Härom dagen damp det ner en skadeblankett från försäkringsbolaget. Fyllde i den ikväll under Italien-Tyskland.
Inte så lätt. Fanns ingen ruta för kvarglömda slangar.
Fick rita bilen uppifrån och en pump och en slang som ringlar in i min högra bakskärm.
Jag gillar inte sånt här. Jag vill vara ifred och slippa blanketter och pappersarbete så här års.
I fortsättningen måste jag tänka rätt tankar när jag tankar.
Får inte lämna pumpen förrän allt är klart. Får inte!
Okej, Bertilsson?
Okej!

För övrigt är jag...
...i toppform på tennisbanan. Fråga Peter Moore, om ni inte tror mig.

Livet står i blom

Det är midsommarmorgon och jag går ut och hämtar tidningen och solen skiner och daggen mättar luften med sommarens alla distinkta och subtila dofter.
Nyklippt gräs, plymspirea, rosenbuske, vinbärsbuske, jord, fuktig grusgång...
Mina damer och herrar.
Den nordiska sommaren är här!
Livet står i full blom!
Och är härligt att leva!

För övrigt tycker jag...
...att midsommarafton är Sveriges egentliga nationaldag.

EM är skit

Operationen lyckades, men patienten dog.
Så uttryckte sig Sveriges förbundskapten Erik Hamrén efter förlusten mot England och uttåget ur EM.
Vad det var för operation som lyckades har jag ingen aning om.
Sverige tappade ledningar väldigt lättvindigt mot både Ukraina och England och släppte in fem mål på två matcher.
Inte nog med det. Jag hade kryss på Sverige mot England i vårt interna jobbtips medan Börje hade vinst för England.
Så nu har jag tappat ledningen och chansen till 600 pix har minskat drastiskt.
EM är skit. Allt är skit.
Nåja, nästan allt.

För övrigt tycker jag...
...att det var kul för det skuldtyngda Grekland att de slog Ryssland och gick till kvartsfinal. Grekerna behöver säkert lite annat att tänka på än havererade statsfinanser och jättelika lån.

Spotta ut nappen!

Ikväll spelar Sverige mot England. Kul! Spännande! Oroväckande!
Kul och spännande eftersom jag gillar att titta på matcher som verkligen gäller något.
Oroväckande för att svenskarna var så små och rädda mot Ukraina och så obeslutsamma i markeringsspelet i det egna straffområdet.
Eftersom jag leder EM-tipset här i min jobbkorridor vill ni förstås veta hur jag tror att det går?
1-1. Förutsatt att svenskarna spottar ut nappen och tar av sig blöjorna.
Annars blir det stryk.

För övrigt tycker jag...
...att en lagom kall Åbro Sigill är den godaste EM-ölen.

Ett ambivalent svar

Så här skriver signaturen Jon-Erik i en kommentar till min nyliga hyllning av tidningen Turist.
"Länge sen jag var med i STF!
Kanske dags igen nu?
Vad säger ni?
Jag har dock "tjuvläst" tidningen på biblioteket, men det är inte riktigt samma sak..."
Min kommentar till Jon-Eriks kommentar:
Bäste Jon-Erik!
Jag är lite kluven här. Å ena sidan tycker jag att du ska slänga iväg en inbetalning omedelbums.
I mitt tycke borde alla tänkande svenskar ha tidningen Turist i brevlådan.
Å andra sidan känns det sympatiskt och lite kult att du läser den på biblioteket.
Min slutsats blir därför en ambivalent-variant:
Gör det som känns mest rätt!

Tacka kylan!

Först värmebölja i flera veckor och badtemperaturer i de grunda insjöarna.
Sedan kyla, blåst och regn dag efter dag.
Och det är klart att man kan gnälla över det. Om man tror att det hjälper.
Själv är jag av den där snusförnuftiga sorten som bara bryr mig om saker jag kan påverka.
Okej, det är väl mer en målsättning än ett karaktärsdrag.
Men hur som helst. Tack vare kylan stannade växtligheten av.
Och dottern kan ge sina lärare syrener på skolavslutningen.
Syrener som hade varit utblommade om inte kylan kommit.
Sug på den vinkeln från Mr Positive, alla vädergnällisar.

För övrigt tycker jag...
...att den kommunala grundskolans gemensamma skolavslutning på vallarna invid Nyköpingshus är en härlig och rörande tradition.

Turist – en pärla!

Fem gånger om året dimper den ner i brevlådan. Turist, min absoluta favorittidskrift.
Fantastiska bilder, kittlande utflyktstips, precis rätt ton i allt från rubriker till små notiser.
Svenska Turistföreningen och chefredaktören Anders Tapper har verkligen lyckats skapa en pärla i den digra tidningsfloden.
Och en insikt om att man inte behöver flyga till Thailand för att komma bort ett tag och koppla av.
Ty bakom varje svensk stugknut finns något kul och intressant att upptäcka.
Året runt.
Det påminner tidningen Turist oss förtjänstfullt om.

För övrigt tycker jag...
...att STFs vandrarhem i Kyrktåsjö ligger fantastiskt vackert ovanför Tåsjöns strand. Kyrktåsjö ligger i Ångermanlands nordvästra spets, men i Jämtlands län.

Störande vuxentankar

Som barn var allt så enkelt.
Ett sommarlov var en evighet utan slut.
En dag på stranden var bara tjo och sim och hej och hopp.
Allt man gjorde var här och nu och inget annat.
Att man kunde grubbla över morgondagen när solen sken fanns inte på kartan.
Men nu har åren gått och man kan inte längre njuta fullt ut av nästan någonting.
Syrenerna blommar i vår trädgård. Vilken härlig doft! Men vänta nu, blommar de inte lite för tidigt?
Förr blommade syrenen till skolavslutningen. Är det klimatförändringarna?
Helgen som var åkte vi norrut för att gå på bröllop på en fjälltopp.
Vilken underbart ljus och ljummen natt. Man behöver inte dricka mycket alls för att bli hög på det nordiska försommarljuset.
Men få se nu, det är inte så många veckor kvar innan det vänder. Snart går vi mot mörkare tider igen. Huh...
Igår kväll var jag ute och körde häst i grönskan på Husby-malmen. Fåglarna kvittrade och gökarna gol från alla väderstreck.
Som att köra omkring i Edens lustgård.
Men vänta nu, alla dessa gökar, det betyder att en massa småfåglar har fått gökungar i sina bon som puttat bort de
rättmätiga ungarna.
Hjälp! Hur ska man kunna njuta fullt ut av sin vuxna stund på jorden när det alltid, alltid kommer in en massa gråa och trista vuxentankar och stör?
Ge mig ett råd, någon!

För övrigt tycker jag...
...att Eurovision Song Contest 2013 bör arrangeras i Rosvalla Nyköping Eventcenter.

Klasse fixar John Holm-kväll?

Jo, det finns en hel del som kommer ihåg John Holm.
I en kommentar på mitt förra inlägg tipsades det om att Nyköpings-musikern Klas Liljegren, ni vet han i Klasse & Ingo, är suverän på att tolka John Holm.
Vilket Klasse inte avfärdade helt när jag igår träffade honom i pausen under folkfesten IFK Norrköping-Åtvidaberg.
Nå då så, Klasse! Du, Sune Malmström och några andra fixade i vintras en suverän Tom Petty-kväll på teatern.
Dags att börja planera för nästa vinters John Holm-spelning!

För övrigt tycker jag...
...att Gotye's Somebody i used to know är en suverän låt och video. Men så har också 223 miljoner sett låten på Youtube.

Någon som minns John Holm?

Vi kom att prata om John Holm härom dagen. Den skygga melankoliska svenska vis- och rockpoeten som alldeles för få kommer ihåg idag.
Han som skrev texter som exempelvis Maria, många mil och år från här:

Maria, Maria ser du ängarna blomma

de ger ur öppen hand allt du vill ha

Maria, Maria snart står ängarna tomma

och du får inte längre vara barn.

Maria, det finns så mången roll i vår teater,

det finns så många tricks du inte kan.

Men med tiden ska du lära dig, allehanda saker,

och din hand ska bli så främmande i min hand.

En vinter kan komma, då vägarna står tomma

och snön faller tätt omkring ditt hus.

Då ropar du måhända att nätterna känns långa

och torkar blåa tårar mot din blus.

Maria, Maria den är för goda stunder

och är du ledsen känn att jag är när.

Maria, Maria den dag du slutar undra,

då är du många mil och år från här.


För övrigt tycker jag...
...nog att Veckans affärer är den rockigaste och bästa John Holm-plattan.

Pannkakspytt

Medan halva jorden svälter slänger vi proppmätta västerlänningar mängder med bra mat, för att bäst-före-datumet gått ut med en dag eller för att vi inte vet vad vi ska göra av våra matrester.
Känns så där, tycker jag.
När jag var barn slängdes ingen mat.
Mjölk av gammalt datum blev ingrediens i pannkakor och stuvade makaroner.
Ouppäten potatis blev tillsammans med överblivna korv- och köttbitar hemgjord pyttipanna.
Gammalt torrt franskbröd doppades i pannkakssmet och blev mumsiga fattiga riddare.
De där gamla husmorsknepen har jag försökt anamma, så karl jag är.
Så nu när jag sitter hemma och jobbar ska jag strax gå ner i köket och öppna kylskåpet och återvinna några pannkakor.
Om du inte vet vad pannkakspytt är, så funkar det så här:
Smält fett i en stekpanna och klipp ner pannkakorna i lagom stora remsor.
Stek någon minut och häll sedan på typ en deciliter mjölk i pannan.
Låt fräsa ett par minuter. Ta fram jordgubbssylten.
Klart!
Enkelt, smart, supergott!

För övrigt tycker jag...
...att vårens första doft av nyklippt gräs är en sinnlig njutning.

Hanhängenas fel

Som vanligt är det hanarna som ställer till det.
Skogsforskarna gör varje år en undersökning av trädarternas blomning.
För björkens del räknas mängden hanhängen per träd. I år är mängden rekordhög.
Under de senaste 34 åren har det bara en gång - 1993 - funnits fler hanhängen än i år.
Då 1993 formligen exploderade vårvärmen, liksom björkarna.
Jag bodde och jobbade i Stockholm och hade då mina hittills värsta björkpollenveckor.
En natt vaknade jag av att det var stopp i luftrören. Hade aldrig haft astma och har inte haft det sedan dess heller.
Men att inte kunna andas och inte ha Bricanyl eller någon annan astmamedicin hemma var en chockartad upplevelse.
Den här våren reagerar jag på pollenmängderna igen, med nysattacker och rinnande ögon, trots min allergimedicin som annars brukar hjälpa.
Men lika illa som 1993 är det inte.
Om det nu kan vara någon till tröst.

För övrigt tycker jag att...
...björken med sina små vackra blad och sin vita näver är vårt allra vackraste träd.

Skriet undervärderad

Den norske konstnären Edvard Munchs Skriet såldes för 119,9 miljoner dollar i New York i onsdags.
Omräknat till svenska pengar gick tavlan för 800 miljoner kronor.
Man upphör aldrig att förvånas över mänsklighetens dumhet.
Hur kan en sådan unik ångestladdad skapelse gå för bara 800 miljoner?
Själv var jag bergsäker på att den skulle gå för minst tre miljarder.
Att den gick bort för under en miljard kan bara tolkas på ett sätt.
Världen förstår sig inte på bra konst.

För övrigt tycker jag...
...att vår tavla nummer ett heter Med solen i brösthöjd, signerad nyköpingsbon Karin Taawo. Den är inte värd några miljoner på världsmarknaden, men väldigt fin ändå.

Polisen på hugget

Det damp ner ett brev i lådan häromdan. Från Polismyndigheten i Stockholm, City polismästardistrikt.
Där stod min Volvos registreringsnummer och att den befunnit sig i centrala Stockholm 2012-04-21 klockan 15.20.
Plats för händelsen: Bevakat övergångsställe vid Odengatan 33 i Stockholm.
Anledning: Ej iakttagit väjningsplikt mot gående med barnvagn på bevakat övergångsställe där de gående hade grönt ljus.
Sedan ombads jag att ge min version av händelsen/olyckan i en utförlig skriftlig berättelse.
Avslutat med uppmaningen "Skriv tydligt".
Jättebra att Stockholms-polisen är på hugget!
Synd bara att jag satt hemma i Nyköping och jobbade den eftermiddagen och att Volvon stod på garageuppfarten.
Men trots det är det tydligen upp till mig att bevisa min oskuld.
Att plocka fram vitten. Att ta kopior på mejlkonversation och klockslag. Och så vidare.
Vem som bär falsk vittnesbörd mot sin nästa står ej i polisdokumentet.
Obehaglig situation.
Mycket obehaglig!
Men jag ska visa stockholmarna vem de stungit haver!

För övrigt tycker jag att...
...det är hög tid att gå ut i trädgården och beskära fruktträden.

Ute och cyklar

Nu ska jag cykla hem från jobbet.
Fast regnet står som spön i backen.
Och det är isande kallt i luften.
Men.
Man ska inte bry sig om saker man inte kan påverka.
Så.
Ut i vätan bara.
Och bit ihop...

För övrigt tycker jag...
...att min jacka har för dålig impregnering.

Teknikstress

Varför måste allting alltid ändras hela tiden?
Varför kan inte något få vara som det är?
Nu har plötsligt min bloggplattform genomgått en redesign.
Vilket innebär att jag hajar noll.
Och att jag fick ta hjälp av den unge rumsgrannen här på jobbet för att kunna skriva det här.
Teknikstress på fredagseftermiddagen.
Ingen bra start på helgen!


För övrigt tycker jag...
...att det ska bli kul att gå på hockeylandskampen mellan Tre Kronor och Schweiz här i Nyköping ikväll.

Varför egenkligen?

Undrar hur många gånger man undrar under ett dygn?
Man undrar vad det ska bli för väder. Man undrar varför Sverige säljer mest krigsmateriel i världen per capita. Man undrar vad man ska äta till middag.
Och varje gång jag hör en människa, nästan alltid en ung människa, säga egenkligen undrar jag varför allt fler säger egenkligen, när det heter egentligen.
Då tänker förstås några av er att det där är väl egenkligen inget att bry sig om.
Och då svarar jag att egentligen är det inte det.
Men vi lever väl i ett fritt land?
Och då måste man väl få undra?

För övrigt tycker jag...
...att det är märkligt vad veckorna går fort. Nu är det redan fredag kväll igen.

Rätt medicin på apoteket

Jag slinker småstressad in på apoteket Gripen för att köpa avmaskningsmedel på recept. Nix, inte till mig själv, till hästen.
Klockan är strax före elva, förhoppningen är att det ska vara få siffror mellan kölappen och de digitala, plingande turnumren.
Men nej, det är nio före och bara två kassor öppna. Och klockan tolv ska jag vara i Malmköping.
När det börjar närma sig min tur stannar plötsligt flödet tvärt.
En gammal tant pratar omständligt om väder och vind med expediten i ena kassan. Och en gammal farbror pratar ännu omständligare om väder och vind med expediten i den andra.
Jag trummar otåligt med fingrarna på stolens armstöd. Likadant gör kvinnan bredvid mig.
– Är du också stressad, frågar jag.
– Ja, så in i bomben, svarar hon.
– Ska jag gå och köra ut dom, säger jag, halvt på skämt, halvt på allvar.
– Nej, gör inte det. Det här är kanske deras enda sociala kontakt idag. Vi får försöka ha lite tålamod, svarar kvinnan som uppenbarligen är klok som en bok.
– Jag har också tänkt den tanken, säger jag. Vi får försöka härda ut.
– Ja, vi får nog göra det, säger hon.
Pling. Äntligen är det min tur.
Men motgångarna är inte slut för det.
Efter många minuters digitalt och verkligt letande får jag veta:
– Tyvärr, vi har inte det där medlet hemma. Vi får beställa, kom tillbaka imorgon.
Jag morrar invärtes över att jag lagt bort nästan en halvtimme av mitt liv på ingenting.
Men, jag hann i alla fall till Malmköping i tid.
Och nästa dag fick jag avmaskningsmedlet snabbt som bara den.
Att slinka in strax före stängningsdags en fredag tycks vara rätt medicin.
I alla fall på apoteket.

För övrigt tycker jag att...
...det är konstigt att familjen inte går med på att döpa våra tre kattungar till Frukt, Och, Grönt.

Vädergnäll

Vädret, ständigt detta väder. Finns det något som folk gnäller så envist och konsekvent om som vädret?
För kallt, för varmt, för blött, för torrt, för mycket snö, för lite snö...
Igår morse när jag åkte till stallet passade jag på att lyssna på Naturmorgon på P1. Ett helmysigt program om havsörnar, fotosyntesen, pärlugglor och allt som hör skog och mark, luft och vatten till.
I det programmet hade Lasse Willén ett lysande kåseri om svenskarna och vädergnället,
lyssna gärna!
Gå in på sverigesradio.se och sök på senaste Naturmorgon. Drygt 19 minuter in i programmet.

För övrigt tycker jag...
...att det är något visst med snödroppar och vårlökar. Blommarna alltså.

För lite skägg

Jag spelade ishockey i yngre år. Men kom inte längre än till division ett.
Ska jag vara ärlig saknades både talang och träningsflit för elitseriespel.
Men kanske lika bra det.
Skäggväxten är för tunn.
Jag skulle aldrig ha fått till ett riktigt maskulint slutspelsskägg.

För övrigt tycker jag...
...att det är förbluffande många intellektuella som dissar en om man berättar att man spelat ishockey. Så du, lova att inte berätta för någon att jag gjort det.

En medelmåttig historia

Ja nu är det så att det har varit lite mycket med det mesta på sistone och att jag därför inte hinner blogga så mycket. Hoppas en medelmåttig historia, som damp ner i mejlboxen nyssens, duger i väntan på mer skrivtid:

Ett medelålders par i Pajala längtar, efter en lång och kall vinter, till värmen på Mallorca, där de gifte sig för 20 år sen.
Mannen åker av olika skäl ner dagen före hustrun. Han checkar in på hotellet och upptäcker att hotellrummet har dator och internet. Han beslutar sig för att skicka ett mejl till sin hustru.
Tyvärr stavar han fel i mejladressen och i cyberrymden betyder
det att mejlet hamnade hos någon annan.
I detta fall hos en prästänka i Sörmland, som just kommit hem från sin
makes begravning. Sonen finner henne avsvimmad vid datorn och läser
följande på skärmen:
Till min älskade hustru!
Jag har precis kommit fram. Jag förstår att du är förvånad över att höra
från mig, men de har datorer här numera och jag vill passa på att mejla dig.
Allt är förberett för din ankomst i morgon. Jag ser fram emot att
träffa dig då.
Hoppas din resa blir lika problemfri som min.
PS. Det är djävligt hett här nere... DS.
 
 





 
 
 
Ett medelålders par i Pajala längtar efter en kall vinter till värmen på Mallorca, där de gifte sig för 20 år sen.
 
Mannen åker av olika skäl ner dagen före hustrun.
Han checkar in på hotellet och upptäcker att hotellrummet har dator
och internet. Han beslutar sig för att skicka ett mail till sin hustru.
 
Men tyvärr så stavar han fel på mailadressen och i cyberrymden betyder
det att mailet hamnade hos någon annan.
I detta fall hos en prästänka i Sörmland, som just kommit hem från sin
makes begravning. Sonen finner henne avsvimmad vid datorn och läser
följande på skärmen: Till min älskade hustru!!
 
Jag har precis kommit fram. Jag förstår att du är förvånad över att höra
från mig, men de har datorer här numera och jag ville passa på att maila dig.
Allt är förberett för din ankomst i morgon. Jag ser fram emot att
träffa dig då.
Hoppas din resa blir lika problemfri som min.
PS Det är djävligt hett här nere....DS
 

 

Fint som snus

Surprise. Igår kväll var Uffe Bertil och han hustru på länsmiddag hos landshövdingen i residenset i Nyköping.
Mörk kostym. Slips. Fina anrika salonger. Prominenta gäster. Vett och etikett.
Inte precis min bästa gren.
Dessutom fick jag en före detta minister/EU-politiker/diplomat att försöka konversera med vid bordet.
Andra får bedöma hur jag klarade utmaningarna. Själv ger jag mig en trea på en skala ett till fem.
Medan middagen pågick ryckte Nyköpings Hockey upp sig och fick revansch på kallingarna från Ronneby.
Enligt rapporterna från dem som var där såg det riktigt bra ut.
Hoppas verkligen att glöden håller i sig till idag!

För övrigt tycker jag...
...att det får räcka med festande för ett tag.

Fiaskot i Blekinge

Nyköpings Hockey var i Blekinge igår och skämde ut sig fullständigt.
Jag såg eländet med egna ögon på en saggig betalsida på internet.
Aldrig tidigare har jag sett ett kvallag i ishockey uppträda så lojt, fegt och med ett så omanligt kroppsspråk.
Andra perioden förlorade NH med 4-0. Och med 17-1 i skott. 17-1!
Utan att någon i NH blev förbannad eller ens försökte rycka upp sig!
Det här fiaskot är förstås inte bara spelarnas fel. Utan minst lika mycket tränarens, det vill säga Fredrik Johanssons.
Han har till och från under hela säsongen haft problem med att motivera spelarna och med att höja den närmast pinsamt låga lägstanivån.
Jag tror helt enkelt att Fredrik är för snäll. Och att han på grund av det inte får fram den rätta gnistan ur spelarna, annat än sporadiskt.
I kvalmatcher i ishockey ska det stänka adrenalin och testosteron om spelarna.
Någon i Nyköpings Hockey som känner till det?

För övrigt tycker jag...
...att Nyköpings Hockey måste skaffa sig en ny förstemålvakt till nästa säsong.

Rockfest

Många har frågat mig vart jag stack när Melodifestivalen ljungade som bäst på Rosvalla.
Svaret är att jag och frun drog till Eskilstuna och gick på en privat rockfest, som
jag själv var med och arrangerade.
Vid en summering kan jag konstatera att festen tar plats på Topp 3 på min egen lista över lyckade partyn.
Inte illa, med tanke på hur gammal jag är och hur många fester jag hunnit med.
De flesta gäster var Eskilstunabor, men några kom ditresande, bland annat från Nyköping.
Och coverbandet Monoshop från Nyköping gjorde stor succé och kommer att bokas fler gånger i Eskilstuna efter det här, det förstod jag på festdeltagarnas reaktioner.
Ibland stämmer det verkligen.
Vadå?
Att livet är en fest!

För övrigt tycker jag...
...att Lundells "Oh la la jag vill ha dig" är en suverän dans- och sjungamedlåt när klockan närmar sig midnatt.

Flyr sta'n

Missförstå mig inte nu. Jag tycker att det är bra att det händer grejer i Nyköping.
Jag har, rent principiellt, inget emot Andra Chansen i Stora Hallen.
Ändå vill jag inget annat än fly från sta'n.
När den invaderas av artister typ Sean Banan.

För övrigt tycker jag att...
...Björn Ranelid var oerhört mycket bättre som ståuppare – eller vad han nu var – på Nyköpings Teater än som schlagerartist.

Syresatt igen

Hallå där! Uffe Bertil är på väg hem igen efter att ha dominerat alptopparna i Mayrhofen, Österreich, i en vecka.
Nu överlämnar jag till mellansonen och säsongaren Nisse Laban att försvara de svenska färgerna, tills snön har smält på Pengen och Ahorn.
Just nu sitter jag och familjen sisådär en mil upp i luften, med Polen under fötterna.
Jag läser Mobergs Din stund på jorden, frun löser korsord och de tre ungarna spelar Uno.
Boken ställer titt som tätt livet på sin spets, backar bakåt, blickar framåt, reflekterar, summerar.
Jag tittar ner över det polska jordbrukslandskapet och funderar över mitt eget liv, sådant det kom att bli och sådant det kan komma att te sig framöver.
Man behöver grubbla ibland. Likväl som man behöver äta, sova och ha kul.
Som barn handlade mitt liv i stort sett bara om att ha kul. I småskolan var jag klassens clown. Att få tjejerna att skratta var kanske inte livets egentliga mening, men bra nära.
Nyss, på Münchens flygplats, fick jag en påminnelse om den där barndomskänslan när jag skulle betala whiskyn, cognacen och chokladen.
Jag lyckades nämligen få den snygga, men tillknäppta, tyska kvinnan i kassan att tappa fattningen.
Hon skrattade så högljutt och länge att jag för ett ögonblick var rädd för att hon skulle kissa på sig.
Hon sa:
– This chokolate cake is broken. Do you want another?
Jag sa:
– It doesn’t matter. My life has already broken.
Vad härligt det kändes att få en formell tyska att tappa fattningen så att alla omkring trodde att hon fått skrattfnatt!
Snuddade jag vid livets mening där på München airport? Kanske.
Fick jag kontakt med barndomen? Definitivt.
Sverige, here I come.
Med nytt syre i kropp och själ!

Livet - den röda tråden

Jaså du skriver krönikor och bloggar? Vad skriver du om?
Allt och inget. Högt och lågt. Brett och smalt. Musik och politik. Ishockey och teater. Vinter och sommar. Arbete och fritid. Fakta och känslor. Viktigt och oviktigt.
Lägg av. Du har väl en röd tråd? Folk vill ju veta vad de ska få? En skriver om politik. En annan om sport. En tredje om ny teknik. Fattar du?
Du vill alltså ha en röd tråd. Okej. Jag skriver om livet. Och i det ryms rätt mycket. Från gödselstacken till utrikesdebatten i riksdagen. Ungefär så.
Du skulle nog vinna på att rikta in dig på en specifik målgrupp.
Jaså. Jaha. Men du, jag tror att jag kör på som jag brukar.
Du lyssnar inte så mycket på andra, va?
Jodå, det händer ibland...
Men inte på mig?
Nix.

Facit om svininfluensan

Svenska Dagbladets suveräna medicinreporter Inger Atterstam har inlett en granskning av svininfluensan och massvaccineringen.
Tidningen har bland annat tagit del av en massa mejl som skickats mellan myndigheterna, där det bland annat står att läsa att "läkarna måste förstå att massvaccineringen är mer affärer och politik än sjukvård."
Själv insåg jag tidigt att massvaccineringen var en av läkemedelsindustrin iscensatt masspsykos och varken jag, min fru eller våra barn vaccinerade oss.
För det fick vi en hel del spott och spe av vänner och bekanta, läkare, skolsköterskor med flera.
Med facit i hand visade det sig att svininfluensan var lindrigare än en vanlig säsongsinfluensa och att vaccinet gav allvarliga biverkningar i form av narkolepsi.
Tror ni att någon av alla som kallade mig och min fru för osolidariska bett om ursäkt eller gett oss cred för att vi faktiskt var rätt ute?
Nix.
Men skitsamma. Det viktiga är att vi inte var några flockdjur.
Att vi TÄNKTE SJÄLVA!

För övrigt tycker jag...
...att det är skamligt att nästan alla medier och journalister hjälpte läkemedelsindustrin och myndigheterna att skrämma sans och vett ur folk i samband med svininfluensan.

I-landsproblem

Dagens i-landsproblem:
Man går ur bilen och trär händerna fulla med kassar och grejer och när man sedan släpat sig fram till ytterdörren och efter mycket bestyr lyckats byngla över allt i ena handen, varför ligger då nyckelknippan ALLTID i fel ficka?

Vila i frid, Stig Vig

Jag var drygt tjugo och åkte omkring och sålde Pågens-limpor till butikerna i Eskilstuna och Strängnäs med omnejd. Jag tjänade skapligt och hade en trofast flickvän och många justa polare och det mesta var väl okej men det fanns ändå en krypande känsla att det började bli dags att kliva vidare.
Mitt i den där jag-borde-nog-söka-in-på-högskola-perioden hamnade jag på en mellanölsindränkt förfest i en studentkorridor i Uppsala där pipröken var fränare än Thorbjörns Fälldins och där brudarna var svåra och intellektuella och där det satt en långhårig snubbe i ett hörn och spelade Dag Vag-låtar på en sliten elgitarr.
Sen gick vi vidare till någon nation som kan ha varit Norrlands eller GH och såg Dag Vag live och jag föll pladask för Stig Vigs pratsång och för hans naiva men smarta texter och för reggae på svenska och för det festliga studentlivet i största allmänhet.
Många år senare monterade jag upp min gamla skivspelare och placerade en back LP i mellansonens tonårsrum ovanpå garaget. Han skakade på huvudet åt den ålderstigna och för honom obegripliga stereoanläggningen och sa att "farsan, det spelar ingen roll hur bra du säger att de där gamla plattorna är, jag kommer i alla fall aldrig att lyssna på dem".
Några månader senare kom han in i köket och sa att han hade börjat gilla de där Dag Vag-plattorna och att de skulle spela på Fasching i Stockholm kommande fredag.
Så han och åkte dit och diggade Dag Vag och det spelade ingen roll att Stig Vig, Zilversurfarn, Tage Dirty och de andra hade grånat och var gamla som gatan, det var precis samma gung och sköna känsla som den där kvällen för drygt 30 år sen i Uppsala.
Härom dagen dog Per Odeltorp (Stig Vig) 63 år gammal och Dag Vag har gjort sin sista spelning.
Men plattorna och låtarna lever kvar. Och minnena.
Vila i frid, Stig Vig och Dag Vag.

För övrigt tycker jag...
...att följande textsnutt ur låten II D från albumet Palsternacka (1980) sammanfattar låtskrivaren Stig Vig rätt bra: Vad är dröm och vad är verklighet, finns det nån som egentligen vet?

Våren gror i talgoxarna

Hela förmidda'n har jag suttit här inne på kontoret och jobbat.
Och så går jag ut ett kort ärende och så hör jag att luften plötsligt är full med kvittrande talgoxar.
Det måste vara ljuset. De noterar att dagarna sakta men säkert blir allt längre och så börjar vårkänslorna förgro i dem.
Om du deppar över mörkret och kylan.
Lyssna på en talgoxe nära dig!

För övrigt tycker jag...
...att det borde komma lite mer snö så att skidspåren blir lite mindre sladdriga.

Inga tunnisar i tunnan

Udda. Så kan man sammanfatta helgen som gick.
Jag tror nämligen aldrig det hänt förut att sju gubbar från Nyköping åkt Van till Nora och hoppat i en badtunna på Swedice Arena.
Oxelösund lade ner bandyn. I Nora gjorde man tvärtom.
Och nu är det ett ordentligt drag kring bandyklubben Nitro-Nora BS.
Arenan har till och med Nordens första konstfrysta pulkabacke. Själva satsade vi på bastun, VIP-tältet och badtunnan.
För 200 kronor var fick vi sitta och titta på Nora-Grängesberg i badbyxor och 40 grader, fika och äta hembakat i pausen och ta med oss var sin toppluva med klubbemblem hem.
Stolt kan jag konstatera att Nyköpingsfalangen satte rejäl fart på tillställningen – som Nora vann med 4-1 – med rejäla och snitsiga hejaramsor av typen "Så göra vi när vi krossar Grängesberg..."
Bäst mådde hemmamålvakten Johan Blom, som såg närmast salig ut efter matchen när han kom fram och gjorde high-five med de högljudda gubbarna i tunnan.
Själva fortsatte vi till Nora Stadshotell och firade grundligt och omsorgsfullt.
Men det är en helt annan historia.

För övrigt tycker jag...
...att det var taskigt av den nyköpingsbo – som vi kan kalla för Roger – som mottog en bild av oss i tunnan via mms och som svarade något i stil med "tillsätt endast lök och morötter och vips är köttsoppan fulländad".

En fängslande dag

Vissa dagar är stressigare än andra. Och vissa av de där stressiga dagarna är ovanligt stressiga.
Efter ett långt möte i Flens stadshus satte jag mig ner i ett ledigt konferensrum för att skriva. När jag vaknade upp för världen igen hade alla släckt och gått hem.
Jag var inlåst i en larmad tegelborg.
Tack och lov. Efter en kvarts villrådig väntan i vestibulen kom äntligen räddningen. En ung tjej kom travande utifrån, hon drog sitt kort och öppnade dörren för att gå på ett möte med de lokala moderaterna.
– Tack snälla för att du öppnade, jag kände mig som ett djur i en bur, sa jag.
– Ingen orsak, sa Violen från Flen och hastade upp till sitt möte.
Själv satte jag mig i den utkylda bilen för att åka hem till Nyköping igen.
Efter en låååång och fängslande dag i Flen.

För övrigt tycker jag...
...att det är konstigt att det är så mycket snö i Nyköping, men så lite längre in i Sörmland.

Ängeln i rummet

Jag åkte nyssens hem till Nyköping från ett jobb i Eskilstuna.
Snöglopp. Dålig sikt. Krokig väg. Halt här och var. Hjortar som hoppade ut då och då.
Men mitt i alltihop spelade bilradion en ny version av Eva Dahlgrens Ängeln i rummet, framförd av Laleh.
Någon ny stjärna som jag inte riktigt kan placera. Men skit samma.
Lalehs version av Ängeln i rummet är full av liv, känsla och närvaro.
Sök reda på, lyssna och ta del!

För övrigt tycker jag...
...att det är dags att beställa en niobitars sushi och åka hem.

Simon och ekarna

Vill du se pang, bom, aaaajjj, blod, död och Persbrandts sammanbitna kindknotor:
Gå och se Hamilton.
Är du trött på underhållningsvåld och vill se en vacker och stillsam film med barn och vuxna som gör dramatiska inre resor:
Gå och se Simon och ekarna.
En av de bästa filmer jag sett.
Någonsin.

Yrvakna politiker

Nyköpings politiker, från höger till vänster, är nu eniga om att säga ja till en region med Sörmland, Östergötland, Västmanland och Uppsala.
Men nej, Örebro vill man inte ha med att göra.
Det är förstås bra att samtliga partier står bakom uppgörelsen.
Men på presskonferensen nyssens fick jag en lättviktig känsla:
Nyköpings politiker känns yrvakna i regionfrågan.
De har inte gjort någon konsekvensanalys, trots att de känt till den viktiga frågan i flera år.
De har ännu inga reservplaner.
De driver inget intensivt lobbyarbete för att residensstaden Nyköpings ska få med så mycket som möjligt i den nya regionen.
Så tyvärr, det finns fortfarande anledning att oroa sig för att Nyköping ska bli en strykpojke.

Duckar för folkviljan

Regiondebatten i södra och östra Sörmland ökar i styrka dag för dag.
Nästan ingen i Nyköping och Oxelösund vill tillhöra samma region som Eskilstuna, Västerås och Örebro.
Men våra försiktiga politiker, med Nyköpings ks-ordförande Urban Granström (S) och oppositionsledaren Anne-Marie Wigertz (M) i spetsen, tycks inte vilja gå ut i strid för vår sak.
Till skillnad mot den orädde Daniel Portnoff (M) i Trosa som vägrar att vara med i den tänkta regionen.
Framtiden får utvisa hur Nyköpings och Oxelösunds politiker kommer att klara svekdebatten, om man duckar för folkviljan i den här frågan.

Nyköpingsrevyn

Vi var på Nyköpings nyårsrevy igår kväll. Härligt att vi har ett engagerat revygäng och härligt att de är tillbaka på vår mysiga teater!
Dock var toppnumren och skratten inte lika många som föregående år. Men det berodde inte på de duktiga skådespelarna med Robin Stegmar i spetsen, utan på de tyvärr rätt mediokra sketch-texterna.
Jag hoppas att Robin skriver fler nummer till nästa års revy. Och på så vis höjer temperaturen igen.

För övrigt noterar...
...jag att tidningen Succé, dess chefredaktör Leif Dahlström och dess krönikör Ulf Bertilsson omnämndes i flera revynummer, medan Södermanlands Nyheter inte omnämndes alls. Kan man av detta dra slutsatsen att Succé är tidningen man talar om i Nyköping?

Tack - Lilla fågel blå

Som journalist är man satt att spotta ur sig texter i parti och minut.
Oftast går det bra. Men någon gång ibland strejkar ådran.
Man sätter sig ner vid macen, men inget händer. Absolut ingenting.
Fantasin är som bortblåst. Orden kan inte hålla sams. Skrivkrampen smyger sig på.
Mitt recept för att komma igång igen är alltid det samma:
1. Ta en promenad till Janssons kiosk.
2. Köp en dosa Ettan, lös.
3. Gå tillbaka till kontoret.
4. Knåda och lägg in.
5. Sätt på en bra låt på Youtube.
Idag blev det Nyköpingssonen Staffan Hellstrand och Lilla Fågel Blå.
"Swedish artist sings one of the biggest Swedish Hits of the 90´s", står det under klippet.
Jag vet inte om det stämmer. Hur som helst:
Kanonintro, tunga gitarrer, bra text…
Tack Staffan H för att du såg till så att min skrivkramp flög sin kos!

För övrigt har jag…
…ännu inte brutit något annat nyårslöfte än sluta-snusa-löftet.