Undantaget

Dagens Nyheter skriver Muammar Khaddafi.
Svenska Dagbladet skriver Muammar Gaddafi.
Det digitala uppslagsverket Wikipedia förkunnar för sin del att Muammar Abu Minyar al-Gaddafi även kan kallas Khadaffi, Khaddafi, Qadhdhafi eller Qadhafi.
Kärt barn har många namn, heter det.
Om det stämmer. Då måste Muammar Abu Minyar al-Gaddafi eller Khadaffi eller Khaddafi eller Qadhdhafi eller Qadhafi vara undantaget som bekräftar regeln.

För övrigt tycker jag...
...inte att vi sörmlänningar ska klaga över den bistra vintern. Det finns alltid de som har det värre. Åke Siikavuopio vid Sveriges nordligaste väderstation i Naimakka uppmätte nyligen 42,6 grader...

Mans kvinna

Som jag sagt tidigare håller jag på och plöjer Wilhelm Moberg. Först Giv oss jorden, sen Mans kvinna och nu har jag precis börjat med Rid i natt!
Men Mans kvinna sitter fortfarande kvar. Ibland är det extra svårt att lägga ifrån sig en bok och börja med en annan.
Det är så definitivt på något sätt. Som att bryta upp efter ett långt förhållande. Som att flytta till en ny stad. Som att börja jobba efter semestern.
Att lägga ifrån sig Mans kvinna är lika med några dagar av sorg och saknad.
Så om du vill läsa en innerlig kärleksroman, skriven av en författare som står med båda fötterna på jorden, läs Mans kvinna!

För övrigt tycker jag...
...att Rid i natt! börjar arta sig riktigt bra den med.

Alla hjärtans dag

Det är alla hjärtans dag idag och jag fick en fin teckning i morse av min dotter. En teckning med en massa hjärtan på.
Jag har nålat upp den på min anslagstavla här på jobbet bland alla andra teckningar som mina barn ritat åt mig under årens lopp.
"En måne, Linn 2/8 2008." "En dödskalle som sover, Petrus 3/11 2001". Med flera underbara titlar.
Ibland får jag ångest när jag tittar på deras alster.
Är jag tillräckligt tacksam för all den värme som strömmar mot mig från mina barn, via de där teckningarna? Nålar jag bara slentrianmässigt upp dem medan jag tänker på mitt jobb?
Och fy vad tiden går.
Hur förvaltar jag min stund på jorden – egentligen? Och hur tar jag hand om mina barn?
Men jag kommer aldrig fram till något annat att jag nog borde skärpa mig.
Fast inte idag. Just idag har jag ju så rysligt mycket att göra...

Vem sviker vem?

Det var 372 personer i publiken igår när Nyköpings Hockey spelade mot Surahammar. NH spelade uselt igen – sjätte raka hemmaförlusten.
NH-spelet har rasat ihop som ett korthus efter jul. Loj skridskoåkning. Inget grundspel. Kassa uppspel. Tama skott. Ingen kampanda. Lam coachning. Stora tränarproblem...
Aldrig någonsin har Nyköpings Hockey spelat så erbarmligt dåligt i så många matcher i rad på hemmaplan.
Då skriver Södermanlands Nyheters sportredaktion att "Nyköpings-publiken sviker NH, 372 åskådare är en skämmigt låg siffra."
Vadå? Vem är det som sviker vem? I mina ögon är det ledarna och spelarna i Nyköpings Hockey som sviker publiken.
SNs sportnissar får betalt för att gå och se NHs plattmatcher. Vanligt folk måste betala.
Och vem är beredd att betala för att se ett lag underprestera så fruktansvärt match efter match?
Med tanke på hur dåligt NH spelat efter jul är 372 åskådare mot Surahammar en hög publiksiffra! Och hör sen.

För övrigt anser jag...
...att det är dags att börja diskutera om inte NH borde börja om längst ner i seriesystemet. Varken ekonomin, organisationen eller laget håller måttet, som det ser ut idag.

Urban missade tåget

Härom dagen uppvaktades infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd av en sörmländsk delegation.
Bättre tågförbindelser var budskapet.
I delegationen deltog ett par ledande kommunpolitiker. Jimmy Jansson från Eskilstuna och Daniel Portnoff från Trosa.
Däremot saknades en representant från Nyköping.
Varför Nyköpings politiske big boss Urban Granström inte var på plats?
Ingen aning. Kanske:
1. Urban anser att det finns viktigare saker att syssla med än att lobba för bättre tågförbindelser till och från Nyköping.
x. Urban är blyg och känner sig obekväm när han ska prata med ministrar.
2. Urban hann inte fram i tid när tåget gick.

För övrigt anser jag...
...att det svenska klimatet är förunderligt. Igår hällregn och depp, depp. Idag världens vackraste vintersöndag. Härligt med omväxling!

Änglagård

Såg precis Änglagård – tredje gången gillt.
Tunn story.
Vackra svenska sommarlandskap.
Bra skådespelare med Sven Wollter och Reine Brynolfsson i spetsen.
I återblickarna skymtade Per Oscarsson och Ernst Günther förbi. Två formidabla skådespelare, som tyvärr gått bort båda två.
Helena Bergström är inte så tokig hon heller. Även om man känner igen hennes manér vid det här laget.
Bergström har gråtit ut ordentligt för att inte regissören, tillika hennes egen man, Colin Nutley fick någon Guldbagge.
Vadå? Är det verkligen sådana här ytliga och övertydliga situationskomedier som ska prisas?
Jag är tveksam. Mycket tveksam.

För övrigt ångrar jag...
...att vi inte såg Svinalängorna istället.