fredag 27 september 2013

Äntligen moln på himlen!

Ingen bättring jämfört med igår.
Snoret rinner, lock för öronen, strävt och konstigt i halsen, ungefär lika ramstark som en urladdad nalle...
Jo förresten, en sak är bättre. Det är mulet ute, solen skiner inte som igår.
Det gör det mycket lättare att vara inne och och tycka synd om sig själv.
Solen ställer krav. Den lyser in genom fönstren och sätter strålkastarna på en:
– Hallå där! Är du så sjuk, egentligen? Nog orkar du jobba några timmar i alla fall? Om inte kan du väl åtminstone gå ut och plocka de sista äpplena och göra en smulpaj till familjen?
Äh, lägg av med alla dina Luther-krav, solen! Kom snälla molnbankar och dölj den där jobbiga envisa pliktrogna himlalampan!
Och idag bönhörd!
Tack för det! Och god natt!
Eller vad man nu säger när man går och lägger sig mitt på dan...

För övrigt tycker jag att...
...det är kul att ni, mina kära bloggläsare, bara blir fler och fler.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar