Spindeln i nätet

Vilken septemberhelg! Det är inte ofta vi badar med någorlunda välbehag vid torpet, en bra bit in i september!
När jag i morse gick ner till sjön för att ta ett morgondopp blev jag plötsligt stående en bra stund och betraktade blåbärsriset, grässtråna och småslyet.
Daggen och fukten gjorde att varenda spindelnät syntes. Aldrig har jag väl tidigare tänkt på hur enormt många spindelnäten är.
Nästan överallt har baksluga spindlar spänt upp sina fångstnät för att lura till sig mumsiga flygfän.
Om jag vore en insekt med vingar på ryggen skulle jag vara lika rädd och återhållsam i mina rörelser som om jag gick på ett minfält.
Jag funderade en stund över alla spindelnät och över hur spindlarna egentligen bär sig åt när de drar sina nät från strå till strå.
Googlade sedan och fick fram följande på National Geographic:
"Spindeln tar­ vinden till hjälp när den spinner sitt nät.
Och när exempelvis kors­spindeln spinner sitt hjulnät börjar hela pro­ces­sen om varje ­morgon. På kvällen äter nämligen spindeln upp sitt gamla nät och återanvänder ­silket till ett nytt nät som den spinner morgonen ­därpå. Spindeln börjar alltid med att spinna en brotråd, som den sätter upp ­mellan exempelvis två buskar.
Det gör den ­genom att sitta på den ena busken och spinna en tråd ut i luften. Tråden fångas av vinden och förs över till den andra busken, lite slump­mäs­sigt beroende på ­vind­ens riktning.
Denna tråd kan bli flera ­meter lång. Sedan­ klättrar spindeln fram och tillbaka på tråden flera gånger och spinner den tjock och stark.
Först ­därefter väver ­spindeln själva nätet. Det gör den utifrån ett inveck­lat men bestämt mönster, med brotråden som bärande element."
Häftiga djur, de där spindlarna!

För övrigt tycker jag...
...att den svenska spindelskräcken är överdriven och fånig. I Sverige har vi ju inga skorpioner eller andra giftspindlar.