onsdag 11 september 2013

11 september

Det är elfte september och jag är en av dom som fyller denna dag och man kan tycka vad man vill om det, men så är det.
Det är också så att det är på dagen tio år sedan Anna Lindhs hjärta slutade slå och jag har precis sett Tom Ahlandhs minnesprogram på SVT.
Jag hade kanske väntat mig lite mer, framför allt lite mer känslor, men okej, programmet var okej.
Oavsett politisk hemvist var de flesta av oss som bor i Nyköping stolta över att Sveriges utrikesminister fanns mitt ibland oss, hastandes till och från tåget, handlandes giftfria grönsaker på torget, fixandes med allehanda vardagsbestyr.
Själv kom jag i direktkontakt med henne en gång när jag som styrelseledamot i Nyköpings Hockey agerade värd på VIP-läktaren.
Hennes man, landshövdingen Bo Holmberg, och deras två söner var inbjudna att se en match och när jag roddade ihop besöket var det utrikesministern jag pratade med på telefon, från olika hörn av världen.
Fast hon själv var upptagen av världspolitiken och inte kunde komma var det ändå hon som höll i taktpinnen:
– När ska de vara där? Vid vilken ingång? Är det kallt i ishallen? Måste barnen ha varma kläder på sig?
Det framgick av Tom Alandhs program att Anna var duktig på att hålla många bollar i luften, samtidigt, stora som små.
Jag kan bara lägga till att hon, trots sitt ointresse för sport, även var skicklig på att kommunicera med en lokal hockeysnubbe som jag.
Hennes kommunikationstaktik?
Raka puckar.

För övrigt tycker jag...
...att det är okej att fylla 11 september. Folk kommer ju ihåg datumet. Till och med jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar