söndag 26 februari 2012

Syresatt igen

Hallå där! Uffe Bertil är på väg hem igen efter att ha dominerat alptopparna i Mayrhofen, Österreich, i en vecka.
Nu överlämnar jag till mellansonen och säsongaren Nisse Laban att försvara de svenska färgerna, tills snön har smält på Pengen och Ahorn.
Just nu sitter jag och familjen sisådär en mil upp i luften, med Polen under fötterna.
Jag läser Mobergs Din stund på jorden, frun löser korsord och de tre ungarna spelar Uno.
Boken ställer titt som tätt livet på sin spets, backar bakåt, blickar framåt, reflekterar, summerar.
Jag tittar ner över det polska jordbrukslandskapet och funderar över mitt eget liv, sådant det kom att bli och sådant det kan komma att te sig framöver.
Man behöver grubbla ibland. Likväl som man behöver äta, sova och ha kul.
Som barn handlade mitt liv i stort sett bara om att ha kul. I småskolan var jag klassens clown. Att få tjejerna att skratta var kanske inte livets egentliga mening, men bra nära.
Nyss, på Münchens flygplats, fick jag en påminnelse om den där barndomskänslan när jag skulle betala whiskyn, cognacen och chokladen.
Jag lyckades nämligen få den snygga, men tillknäppta, tyska kvinnan i kassan att tappa fattningen.
Hon skrattade så högljutt och länge att jag för ett ögonblick var rädd för att hon skulle kissa på sig.
Hon sa:
– This chokolate cake is broken. Do you want another?
Jag sa:
– It doesn’t matter. My life has already broken.
Vad härligt det kändes att få en formell tyska att tappa fattningen så att alla omkring trodde att hon fått skrattfnatt!
Snuddade jag vid livets mening där på München airport? Kanske.
Fick jag kontakt med barndomen? Definitivt.
Sverige, here I come.
Med nytt syre i kropp och själ!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar