Mig äger ingen

Såg nyss Mig äger ingen och det var förstås en sorglig och rörande och tänkvärd historia om hur ett arbetarklassbarn kan fara illa medan pappan har fullt upp med att supa och mamman med att bilda en ny familj.
Om man kan gilla en sådan sorglig historia så gjorde jag det. Och den slutade ju trots allt lyckligt. I alla fall på ytan.

För övrigt var det...
...första gången jag gick ensam på bio. Vid 56 års ålder har jag äntligen skakat av mig känslan att en man som går ensam på bio är en stackars en som varken har en kvinna eller några kompisar att gå med.