Lathetens kvicksand

Visst är det skönt att gå ner på lågvarv, men samtidigt är det lät att bli förskräckt. Hur sinnesslö ska man egentligen tillåta sig att bli på semestern?
Minsta lilla grej blir ju gigantisk och näst intill oöverkomlig.
Nej, jag orkar inte hänga upp badgrejerna nu, gör det senare.
Gud vad jobbigt att marinera karrén. Och borsta potatisen, ska jag göra det med?
Äsch jag ringer de där samtalen imorgon, eller någon annan dag.
Fy vad mycket vatten i ekan, vi struntar i att fiska...
Vad är det här för något? Är verkligen semestern nyttig för ens psyke och framåtanda?
Tänk om man fastnar i lathetens kvicksand för gott?
Uuuunderbara tanke!
Äh! Hemska tanke, menar jag förstås.
Mitt ordinarie, gåpåiga jag, alltså.

För övrigt tycker jag...
...att OS känns fullständigt ointressant, än så länge i alla fall.