Godare än min pannbiff

Pannbiff är min paradrätt. Under årens lopp har jag hittat ett stuk på mina pannbiffar med lök som till och med min jag-gillar-bara-moderna-rätter-fru uppskattar.
Lite styv i korken har jag nog blivit när det gäller mina färdigheter att laga pannbiff. Men idag rasade allt självförtroende av mig med en smäll.
Det började med att den sjuåriga dottern berättade att hon fått pannbiff till lunch i skolan. Självsäkert frågade jag om den var god.
– Ja, jättegod.
Var den godare än min pannbiff? Frågade jag utan att darra det minsta på stämbanden.
– Ja, mycket godare.
Va? Skulle den internationella matkedjan Sodexho laga godare pannbiff än jag? I ett gigantiskt centralkök? Med köttfärs från trafikskadade grävlingar? Eller vad nu Sodexho har för kött i sin budgetfärs?
Tänkte jag förnärmat. Ungar är verkligen tanklösa. Dessutom har de usla smaklökar.
Men. Om sanningen ska fram ogillade jag min mammas potatismos när jag var liten. Jag ville hellre ha pulvermos än riktigt hemlagat mos.
Idag fick jag igen för gammal ost av min egen dotter. Eller snarare gammalt mos.
Förmodligen rätt åt mig...

För övrigt tycker jag...
...att det är roligt att ha en dotter som varje dag noterar nya vårtecken. Snödroppar, tussilago, nyckelpiga, humla, fjäril prickar hon glatt av dag för dag.
...att det är väldigt synd om polackerna som blev av med nästan hela sin statsledning.
...att det är tyst och skönt att köra bil med sommardäck.
...att det är ännu tystare och skönare att cykla.