Rätt medicin på apoteket

Jag slinker småstressad in på apoteket Gripen för att köpa avmaskningsmedel på recept. Nix, inte till mig själv, till hästen.
Klockan är strax före elva, förhoppningen är att det ska vara få siffror mellan kölappen och de digitala, plingande turnumren.
Men nej, det är nio före och bara två kassor öppna. Och klockan tolv ska jag vara i Malmköping.
När det börjar närma sig min tur stannar plötsligt flödet tvärt.
En gammal tant pratar omständligt om väder och vind med expediten i ena kassan. Och en gammal farbror pratar ännu omständligare om väder och vind med expediten i den andra.
Jag trummar otåligt med fingrarna på stolens armstöd. Likadant gör kvinnan bredvid mig.
– Är du också stressad, frågar jag.
– Ja, så in i bomben, svarar hon.
– Ska jag gå och köra ut dom, säger jag, halvt på skämt, halvt på allvar.
– Nej, gör inte det. Det här är kanske deras enda sociala kontakt idag. Vi får försöka ha lite tålamod, svarar kvinnan som uppenbarligen är klok som en bok.
– Jag har också tänkt den tanken, säger jag. Vi får försöka härda ut.
– Ja, vi får nog göra det, säger hon.
Pling. Äntligen är det min tur.
Men motgångarna är inte slut för det.
Efter många minuters digitalt och verkligt letande får jag veta:
– Tyvärr, vi har inte det där medlet hemma. Vi får beställa, kom tillbaka imorgon.
Jag morrar invärtes över att jag lagt bort nästan en halvtimme av mitt liv på ingenting.
Men, jag hann i alla fall till Malmköping i tid.
Och nästa dag fick jag avmaskningsmedlet snabbt som bara den.
Att slinka in strax före stängningsdags en fredag tycks vara rätt medicin.
I alla fall på apoteket.

För övrigt tycker jag att...
...det är konstigt att familjen inte går med på att döpa våra tre kattungar till Frukt, Och, Grönt.