måndag 9 februari 2015

Lösa hundar bakom Gunsans död

Lösspringande hundar är då och då på tapeten. Nyligen attackerade två lösa hundar ett par islandshästar här i Nyköping.
Hästarna blev utom sig av rädsla och försvann ut genom hagen och bort genom genom flera bostadsområden.
Det hela slutade lyckligt, i alla fall fick vare sig hästar eller människor några fysiska men. En av hundarna ska tydligen ha fått sig en rejäl spark, men jag hoppas ingen tar illa upp om jag säger att hunden och hundägaren får skylla sig själva.
En gång för halvtannat år sedan drabbades jag själv av lösspringande hundar när jag körde ett träningspass i skogen med en av våra travare.
Hundarna hoppade in mellan benen på Guanabana som blev livrädd, sparkade bakut och föll i sken på skogsvägen.
Det var mer tur än skicklighet att jag till slut lyckades få hejd på henne, utan att ramla ur vagnen.
Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att stoet blödde ur ett sår på ena benet.
Som tur var läkte såret bra, och hon fick inga bestående fysiska men.
Men, och desto värre. Hon fick bestående psykiska men av hundattacken.
Hästar är flyktdjur och attacken aktiverade hennes flyktinstinkt så pass att det inte längre gick att köra henne själv i skogen. Jag var alltid tvungen att köra henne i rygg på en annan häst för att hon skulle känna sig trygg.
Och ännu värre. När hon skulle tävla på Mantorp strax före jul och för en stund var ensam på stallbacken på väg upp till banan blev hon rädd för något. Tog inte styrning, slet sig och skenade okontrollerat ut från banan med den tomma vagnen slängandes efter sig.
En av mina värsta stunder i livet. Vart tog hon vägen? Upp på E4:an? Tänk om några människor kommer i vägen!
Men hon skenade tillbaka mot banan, rammade ett staket och kunde fångas in utan att någon människa kom till skada.
Tyvärr sargade hon sig i ett bakben så pass allvarligt att vi fick avliva henne två dagar före jul.
Så sorgligt och så onödigt!
Guanabana fick psykiska men för livet av hundattacken. Attacken satte sig så pass i hennes inre att den indirekt ändade hennes liv.
Gunsan var vår ögonsten och hade mycket ogjort på tävlingsbanan och i avelsboxen.
Vad jag tycker om ägare som släpper lös sina hundar utan att ha hundraprocentig koll på dem?
Behöver jag säga det?


 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar