Väckt av koltrasten

Jag väcks av koltrasten!
Den sitter i en trädtopp och sjunger nu i gryningen.
Så klart sjunger bara den som har något viktigt att berätta.
Så vackert sjunger bara den vars själ håller på att tina upp.
Så glatt sjunger bara den som känner att våren är i antågande.

Sockrad forskning

Jag har tidigare skrivit om alla forskningsrapporter som säger att kaffe i princip är bra för alla krämpor du riskerar från vaggan till graven. Drick kaffe och du slipper allt från typ cancer och klamydia till skavsår.

Att många av studierna är bekostade av kaffeindustrin självt, förvånar väl ingen?

Nu är det dags för nästa forskningsjäv. 

Den europeiska livsmedelsmyndigheten Efsa har kommit fram till att det inte finns någon bevisad koppling mellan socker och övervikt. 

Intressant! Om det inte vore så att fyra av de fem forskningsrapporter man lutar sig emot betalats – av sockerindustrin.

Efsa hävdar att det inte spelar någon roll att det är sockerindustrin som betalar forskarna. 

Då inställer sig genast frågan: Hur stora summor har sockerindustrin betalat medarbetarna på Efsa för att de ska ha den löjeväckande ståndpunkten?

Sensmoral: Lita inte på någon forskningsrapport förrän du vet hur den finansierats.

Läs mer om sockerskandalen på Sveriges Radios webb.

Tack, Kjell Alinge!

Vad är det som pågår? Först David Bowie. Sen Kjell Alinge.
Nu vittrar ungdomens fundament i snabb takt...
David Bowie hade en av popvärldens bästa sångröster. Kjell Alinge Sveriges bästa radioröst.
Mjuk som maskulin sammet (om sammet kan vara maskulin?). Fullproppad med sjuk, intelligent humor.
Hans långkörare Eldorado i all ära. Det var med Janne Forsell i programmet "Hemma hos" som Kjell Alinge för evigt tog en plats i mitt inre.
Vila i frid du maskulina sammetsröst!

För övrigt tycker jag...
...att du ska lyssna på den här Indira Gandhi-grejen. Kan radio bli bättre än så här? 

Bowie – du är odödlig!

Ena dagen: David Bowie släpper en ny kritikerrosad platta.
Andra dagen: David Bowie går bort 69 år gammal.
Så typiskt. Så genialiskt. Så gör bara en som är odödlig. På riktigt.
Tack för allt David Bowie. Du och din musik liknar inget annat världen upplevt.

För övrigt...
...tycker jag mycket om den här liveversionen av Heroes.

Din stund på jorden

"Tag vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! 
För nu är det din stund på jorden!”

– Vilhelm Moberg

Nyårstips i sista minuten

Tips från familjen Bertilsson till alla er som skålar och pratar lite för mycket på nyårsafton.
Monteras lämpligast vid 19-tiden.
Tages bort efter tolvslaget och tandborstningen. Precis före läggdags.

Nu så kommer julen...

Den här julkrönikan har jag hämtat från min kolumn i Magasinet. I fall någon missat att läsa...

Precis när höstmörkret tynger oss som mest. Precis då kommer första advent och Lucia och julhelgerna och tinar upp våra melankoliska nordiska själar.

Är det tillåtet att gilla julen som man? I min ålder? Tack!

Jag har alltid tyckt att december är den mysigaste månaden av dem alla. Under en osäker period i ungdomen skakade jag i och för sig på huvudet, som alla andra.

”Nä, julen är bara en kommersiell och stressig och kvasireligiös happening!” Men innerst inne: ”Tänk om man vågade säga som det är. Tänk om man vågade stå upp och säga: Jag gillar faktiskt julen!”

Barndomen, det är då man präglas som mest. Det är då som själen är som mest öppen för intryck, fantasier och upplevelser. Och eftersom mina föräldrar ordnade den ena mysiga julen efter den andra så antar jag att den bakomliggande förklaringen till min julförtjusning inte är svårare än så.

När vi firade julen hemma i det sörmländska radhuset kom tomten i mörkret på baksidan med en ljuslykta i ena lovikkavanten och en säck i den andra.

När kompisarna sedan länge förnekat tomtens existens visste jag inte vad jag skulle tro. Farsgubben gick nämligen aldrig ut och köpte kvällstidningarna. Han satt med och kikade ut genom fönstret och tycktes lika fascinerad av tomtebesöket som vi andra.

Ju äldre jag och brodern blev, desto listigare var föräldrarna när de engagerade årets tomte. Till en början funkade det utmärkt med farbror Tage i grannkåken.

Men, för varje jul, desto mer perifer tomte. Den vikarierande reportern på pappas redaktion, vaktmästaren på mammas skola, människor jag och brodern aldrig träffat och därmed inte hade en chans att avslöja.

Och varannan jul, när vi var uppe hos morfar och mormor på den översnöade bondgården utanför Härnösand, pulsade vi runt i skogen och valde julgran, gick in till fjällkorna och önskade god jul och åkte häst och släde till julottan.

Mot den bakgrunden är det kanske inte så konstigt att julen ger mig positiva vibbar. Nu undrar ni kanske hur det där yttrar sig i dag? Om jag fortfarande tror på tomten och om jag fortfarande går runt och letar den perfekta julgranen?

Nej, på den första frågan. Men jag är fena på att fixa bra tomtar åt mina ungar.

Ja, på den andra frågan. Plastgran, nix! Real stuff ska de’ va’! Och den hugger vi traditionellt på vackra Taxinge säteri i Lid, i Nyköpings kommuns glesbebyggda norra utkant.

På 80-talet och i början av 90-talet hyrde jag och min dåvarande sambo en av flyglarna på Taxinge av Hans Hadenius. Han okejade att vi högg en inne- och en utegran dagarna före jul.  

Och faktiskt, traditionen håller fortfarande i sig. Trots att vi flyttade från Lid för över 20 år sedan, trots att säteriet numera ägs av den förstående familjen Åkerlund, trots att jag bildat ny familj och har fyra barn, varav tre vuxna och två bor i Halmstad och Uppsala.

Någon dag före jul kommer alla fyra ”ungarna” hem för att hugga gran på Taxinge och förstås – för att fira jul. Vi letar rätt länge efter den perfekta granen och sitter på några lämpliga stubbar och äter skinkmackor och dricker varm choklad.

Är det glansis på Samlingssjön åker vi skridskor och spelar hockey. Är det snö åker vi skidor och pulka. Är det barmark så funkar det också. Det är ju trivsamt bara att umgås och minnas alla mysiga julgransdagar vi haft och förhoppningsvis kommer att ha tillsammans.

Summan av julkardemumman:

Jag gillar julen! Och det står jag för!

God jul, alla läsare!