I rörelse

Och man känner ibland att man sliter och att man kämpar och att man ligger i, men att man aldrig riktigt kommer i mål. Det är alltid några hinder i vägen, några krön kvar att passera, några fallgropar att undvika...
Om man känner så kan det vara bra att läsa I rörelse av Karin Boye:

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Rapport från gnällbältet

Aldrig får man vara glad.
Och är man det så regnar det.
Om inte idag, så imorgon.

Omodernt att sura

3500 namnunderskrifter på kort tid. Det fixade "de gnälliga gubbar" som är mot p-hus och bostäder och för en stadspark i kvarteret Åkroken, intill Nyköpingsån.
Jag tycker generellt att det är bra att medborgarna bildar opinion, agerar och uppvaktar politikerna.
Det sker egentligen alldeles för sällan i vår lite demokratitrötta nutid.
Tyvärr verkar det som att politikerna tycker tvärtom.
Nästan alltid när namnunderskrifter ska lämnas fram visar toppolitikerna – oavsett om de representerar stat, landsting eller kommun – att de har viktigare saker för sig än att lyssna på vad medborgarna har att säga.
Sålunda fanns inte kommunstyrelsens ordförande Urban Granström på plats i fredags när Bevara Åkroken lämnade över den tjocka bunten med namnunderskrifter.
Han överlät istället till miljöpartisten Malin Hagerström att ta emot aktionsgruppen.
Om jag vore kommunalråd skulle jag prioritera just sådana här tillfällen.
Visa att jag är lyhörd och beredd att lyssna på vad medborgarna och väljarna har att säga.
Att sura över att folk protesterar och att nonchalera opinionen känns, eh, lite omodernt.

Solsken mot småspik

Jag är nyligen hemkommen från Zadar, Kroatien där jag spelade grustennis med några gubbar från Nyköping.
Sommar och sol, 18 svalkande grader i Adriatiska havet, god mat och dryck...
Och så kommer man hem och så får man dåligt samvete för att man spätt på klimatkrisen och så blåser det småspik och så hänger regnet i luften och så ska man ta igen förlorad mark på jobbet och så ska man hasta ut till stallet och så ska man försöka hinna duscha innan det är dags att ställa sig och huttra vid brasan.
Vad är det egentligen för mening att flyga iväg till solen?
När det är så svårt att acklimatisera sig när man kommer hem?

För övrigt tycker jag...
...att Valborgsmässoafton är en fin tradition. Och att Vintern rasat ut är en härlig vårsång!

Trädgården – en livförsäkring

Trädgårdsarbete är bra för hälsan, minskar stressen, får blodtrycket att sjunka och förlänger livet, fastslår Londontidningen The Independent.
Doktor Brigid Boardman vid Royal Horticultural Society säger att ”trädgården fungerar som ett läkemedel som lindrar den smärta och frustration som man kan känna, framför allt på ålderns höst”.
Jag är 55 fyllda, vet inte riktigt om jag därmed anses framme vid ålderns höst.
Hur som helst. Nu ska jag ut i trädgården och beskära, räfsa och köra skottkärra bort till Valborgs rishög.
Och förlänga livet som bonus.

För övrigt tycker jag...
...att det känns sådär att Skellefteå vann SM-guld samtidigt som Nyköpings Hockey inte ens gick vidare till playoffspel i ettan. Det var ju inte så många år sen som NH vann nästan varenda match mot Skellefteå.

Uppe med tuppen

När jag var ung kunde jag rumla hela natten. Och sova ikapp nästa dag.
Rutiner, fasta tider, ordning och reda – bah!
Jag var en utpräglad kvällsmänniska som inte kom igång förrän efter lunch.
Och nu? Jag är så trött på kvällarna att jag stupar i säng vid 22.
I förrgår somnade jag till och med i badkaret 20.30.
Däremot är jag uppe med tuppen. Vaknar runt sex varje morgon. Fem om jag är inne i en stressig arbetsperiod.
Har svårt att sova längre än till sju, även om jag nattsuddat.
Vad är det här för någonting? Ska man inte kunna få ta sig en enda sovmorgon när man är 55?
Jag googlar och får reda på följande via Skånes Råd om vård:
"När man blir äldre ändras sömnmönstret och djupsömnen minskar.
Det beror bland annat på att vissa hormoner, som produceras under djupsömnen, inte längre behövs i samma utsträckning.
Då sover man ytligare och vaknar lättare till. Det kan upplevas som att man sover sämre, men är helt normalt.
Kroppen behöver inte mer sömn.
Sömnproblem har ofta samband med stress. Man är uppe i varv och hela nervsystemet ställer in sig på vakenhet.
Man får svårt att varva ner. Sömnen kan bli ytligare och man vaknar kanske tidigt på morgontimmarna, och har då svårt att somna om."
Jaså. Vad är det för hormoner som jag behövde förut, men inte behöver längre?
Svara, John Blund, svara!

För övrigt tycker jag...
...att det är konstigt att allt verkar så svårt när man ligger i sängen och grubblar klockan fem, men är så förhållandevis lätt när man väl tar tag i det under dagen.

Magstarkt program

I går vann Jennie Walldén finalen av Sveriges mästerkock 2013 i TV4.
Sveriges mästerkock har en minst sagt kräsen jury. Per Morberg och de andra skickar ut tävlande efter tävlande för att de använt ett mikrogram salt för mycket, två pepparkorn för lite eller för att rätten varit tre sekunder för länge i ugnen.
När halva världen svälter, kan det inte kännas lite magstarkt att rika vuxna karlar rynkar på näsan och dömer ut den ena lyxmåltiden efter den andra, som bortskämda barnungar?
Eller?

För övrigt vill jag...
...tacka Lars som ringt flera gånger från dolt nummer på min telefonsvarare och berömt min blogg. Visst är det märkligt, men du är den förste som kallat mig genial. ;-)