Vårvintertankar

Vilket väder vi har!
Gammaldags hederlig vårvinter. Klart och kallt på nätterna. Soligt och vindstilla på dagarna. Skidspår och skridskoisar. Snön smälter sakta i söderlägena. Fräknarna börjar komma fram på ungarna.
Men, hör och häpna. De flesta verkar inte tillfreds.
Istället gnälls det om att det är för kallt på morgnarna, för mycket snö och för lite vår.
Jag vet inte hur många gånger per dag jag hör: "Jag är så i n n e r l i g t trött på den här j ä v l a vintern".
Nu undrar jag om det verkligen är vintern som folk är så trötta på?
Kan det inte vara så att en del är lite less på sina egna teve-och-dator-och-sitta-inne-och-kura-sju-dar-i-veckan-liv? Och projicerar på vädret?
Vi har renoverat badrummet, köket och övervåningen, ändå känns det inte riktigt bra. Det måste vara vädrets fel.
Nu har jag suttit 26 kvällar i rad och umgåtts med en massa vänner på fejsbook, ändå känns livet tomt och innehållslöst. Det måste vara vädrets fel.
Vi har varit gifta i 35 år och aldrig bråkat en enda gång, ändå känns det som att det är något som saknas. Pulsen, dynamiken, argumentationen... Nej, det måste vara vädrets fel.
Rätta mig gärna om jag har fel här.

För övrigt tycker jag...
...att det ska bli mysigt att sticka ut och köra häst i eftermiddagssolen.