Det är allsvensk fotbollspremiär och tidningarna har aningslöst haussat upp denna "vårfest" i veckor.
Inte ett ord har yttrats om supportermörkret, om huliganerna som pucklar på varandra och beter sig som galna vildsvin säsong efter säsong.
Exempelvis inte ett ord om att premiären 2013 mellan Djurgården och Mjällby avbröts efter att de så kallade Djurgårds-fansen slängt in föremål på motståndarlagets spelare.
I årets premiär mötte Djurgården Helsingborg på bortaplan och då började idiotin redan på lördagen då ett gäng DIF-supportrar gick bärsärkagång på en av Helsingborgs restauranger.
– Rena turen att ingen dog redan då, enligt närvarande vittnen.
Att åka till Helsingborg och urskiljningslöst attackera oskyldiga skåningar och försätta staden i något som liknar krigstillstånd leder knappast till att stockholmarna kommer på god fot med sina "värdar". Tvärtom.
När slagsmålen sedan utbryter på söndagen och en DIF-anhängare dör på sjukhuset och djurgårdarna skyller på helsingborgarna och invaderar planen och skanderar mördare och sedan fortsätter slagsmålen utanför station låter ana att inte ens ett dödsfall på en fyrabarnspappa kan få vildsvinen att stillna och bete sig någorlunda värdigt.
Här har fotbollen och hela det svenska samhället ett gigantiskt problem att lösa.
Det kommer att ta sin lilla tid. Men skitjobbet måste göras.
Och nu är det dags att alla aktörer kavlar upp ärmarna och unisont klargör:
– Nu är det nog! Nu tolererar vi inga fler våldsamheter! Varken kring demonstrationer, fotbollsmatcher eller andra tillställningar!
söndag 30 mars 2014
onsdag 26 mars 2014
Flygskräcken
Ett asiatiskt flygplan puts väck. Med besättning och passagerare och allt.
Flygskräcken, nu gör den sig påmind igen. Den som alltid ligger där och lurar under ytan.
Allt sedan den där inrikesresan mellan Umeå och Arlanda för 20-talet år sedan.
Pang. Planet började vingla och falla. Solskydden i fönstren smällde igen. Och ve och fasa, även flygvärdinnorna var likbleka. Hjälp, vi kraschar...
Men efter en stund som kändes som en evighet förklarade kaptenen att vi kört in i toppen av ett åskmoln och att turbulensen skulle vara över inom 30 sekunder.
Och det var den.
Men inte dödsångesten, som hängde kvar flera timmar efter landning.
Och inte flygskräcken, som hänger kvar fortfarande.
För övrigt tycker jag...
...att det är mycket mer avslappnat att åka tåg än att flyga.
Flygskräcken, nu gör den sig påmind igen. Den som alltid ligger där och lurar under ytan.
Allt sedan den där inrikesresan mellan Umeå och Arlanda för 20-talet år sedan.
Pang. Planet började vingla och falla. Solskydden i fönstren smällde igen. Och ve och fasa, även flygvärdinnorna var likbleka. Hjälp, vi kraschar...
Men efter en stund som kändes som en evighet förklarade kaptenen att vi kört in i toppen av ett åskmoln och att turbulensen skulle vara över inom 30 sekunder.
Och det var den.
Men inte dödsångesten, som hängde kvar flera timmar efter landning.
Och inte flygskräcken, som hänger kvar fortfarande.
För övrigt tycker jag...
...att det är mycket mer avslappnat att åka tåg än att flyga.
söndag 23 mars 2014
Laga Ni, Äta Vi
Vi var på 50-årskalas i Lund i helgen och på hemvägen åkte vi över den ringlande Lagan femtielva gånger. Kommer ni ihåg Lagan från småskolan?
Ni vet en av de där åarna som ingick i ramsan Laga Ni, Äta Vi som bankade in de fyra åarna Lagan, Nissan, Ätran och Viskan som alla rinner ut på den halländska kuststräckan.
Och den som kan sin Mikael Niemi vet att han, som bor invid den stora vilda Torneälven, raljerar friskt i Vittula-boken om de där åarna i södra Sverige:
"Vi fick rabbla Viskan, Ätran, Spyan och Gallan eller vad de nu hette, fyra kolossala floder som avvattnade det sydsvenska höglandet. Många år senare såg jag dem med egna ögon. Jag blev tvungen att stanna bilen, kliva ur och gnugga mina ögon. Diken..."
Innan vi lämnar ämnet lite mer värdelöst (?) vetande: Laga Ni, Äta Vi rabblar åarna från söder och mot norr. Häpp!
För övrigt tycker jag...
...fortfarande att Ace Wilder borde ha vunnit Mello.
Ni vet en av de där åarna som ingick i ramsan Laga Ni, Äta Vi som bankade in de fyra åarna Lagan, Nissan, Ätran och Viskan som alla rinner ut på den halländska kuststräckan.
Och den som kan sin Mikael Niemi vet att han, som bor invid den stora vilda Torneälven, raljerar friskt i Vittula-boken om de där åarna i södra Sverige:
"Vi fick rabbla Viskan, Ätran, Spyan och Gallan eller vad de nu hette, fyra kolossala floder som avvattnade det sydsvenska höglandet. Många år senare såg jag dem med egna ögon. Jag blev tvungen att stanna bilen, kliva ur och gnugga mina ögon. Diken..."
Innan vi lämnar ämnet lite mer värdelöst (?) vetande: Laga Ni, Äta Vi rabblar åarna från söder och mot norr. Häpp!
För övrigt tycker jag...
...fortfarande att Ace Wilder borde ha vunnit Mello.
söndag 16 mars 2014
Koltrasten
Jag har hört koltrasten!
Den satt i en trädtopp och sjöng i skymningen.
Så klart sjunger bara den som har något viktigt att berätta.
Så vackert sjunger bara den vars själ håller på att tina upp.
Så glatt sjunger bara den som känner att våren är i antågande.
För övrigt...
...skrev jag den här lilla textsnutten för flera år sedan, men jag brukar damma av den varje vår. Ifjol hörde jag första koltrasten 1 april, men våren är ju tidigare i år.
onsdag 12 mars 2014
Tack Nils Horner!
Radiojournalisten och mångårige utrikeskorren Nils Horner sköts till döds i Afghanistan. Oerhört tragiskt. Och märkligt.
För bara någon vecka sedan tänkte jag när jag satt i bilen och lyssnade på ett av hans inslag från någon oroshärd långt bort:
"Vilken reporter, vilken fantastiskt engagerad radioröst han har. Det går helt enkelt inte att låta bli att lyssna och bli intresserad, vad han än har att rapportera om.
Sådana där journalister med den där förmågan att rota fram vardagliga sanningar och få alla att lyssna måste ogillas av de mörka krafterna."
Och nu är han död, skjuten på öppen gata i Kabul.
Märkligt. Och oerhört tragiskt.
För bara någon vecka sedan tänkte jag när jag satt i bilen och lyssnade på ett av hans inslag från någon oroshärd långt bort:
"Vilken reporter, vilken fantastiskt engagerad radioröst han har. Det går helt enkelt inte att låta bli att lyssna och bli intresserad, vad han än har att rapportera om.
Sådana där journalister med den där förmågan att rota fram vardagliga sanningar och få alla att lyssna måste ogillas av de mörka krafterna."
Och nu är han död, skjuten på öppen gata i Kabul.
Märkligt. Och oerhört tragiskt.
söndag 9 mars 2014
Hellre Tystberga bygdegård än Friends Arena
Igår var det Mello-final och fullt pådrag i teve men vi var i Tystberga och åt en trerätters och tittade på årets revy Piffiga luffare och det går väl inte att jämföra Friends Arena med Tystberga bygdegård eller riksmediepådraget med SNs recensent Fride Jansson eller yrkesartister med glada amatörer men det spelar ingen roll för jag ångrar inget.
Det gör jag sällan när jag missar Melodifestivalen.
Dessutom vann inte Ace Wilder med Busy doin’ nothing, vilket hon borde ha gjort.
För övrigt tycker jag...
...att Tystberga är ett föredöme när det gäller att hålla liv i livet på landet.
Det gör jag sällan när jag missar Melodifestivalen.
Dessutom vann inte Ace Wilder med Busy doin’ nothing, vilket hon borde ha gjort.
För övrigt tycker jag...
...att Tystberga är ett föredöme när det gäller att hålla liv i livet på landet.
onsdag 5 mars 2014
Lägg ner Fettisdan!
Igår var det fettisdagen och jag hade order om att köpa semlor till familjen.
Slank in på Birgers konditori i Stenkulla på seneftermiddan och hoppades att det skulle finnas sådana där små minisemlor men det fanns förstås bara stora bigga med massor med grädde under hatten och jag tänkte att jag står över de där kaloribomberna och köper bara åt de andra familjemedlemmarna, bara för att i nästa sekund inse att man betraktas som trist och tråkig när man sitter och glor på andra som smäller i sig så grädden stänker på tapeterna.
Så jag köpte en till mig också och smackade förstås i mig den snabbast av alla. Dessutom åt jag lika snabbt upp dotterns halva semla, eftersom hon inte gillar mandelmassa. Men det gör jag...
Och idag umgås jag så förstås med eftertankens kranka blekhet.
Hur kan du ha så usel karaktär? Skäms på dig! Nu får du ju lubba omkring i skogen flera mil för att bli av med de där semlorna...
Fettisdagen, lägg ner den!
För övrigt tycker jag...
...att den godaste mandelmassan är gjord på icke skållade mandlar. Då blir mandelmassan grövre och passar utmärkt till semlor.
Slank in på Birgers konditori i Stenkulla på seneftermiddan och hoppades att det skulle finnas sådana där små minisemlor men det fanns förstås bara stora bigga med massor med grädde under hatten och jag tänkte att jag står över de där kaloribomberna och köper bara åt de andra familjemedlemmarna, bara för att i nästa sekund inse att man betraktas som trist och tråkig när man sitter och glor på andra som smäller i sig så grädden stänker på tapeterna.
Så jag köpte en till mig också och smackade förstås i mig den snabbast av alla. Dessutom åt jag lika snabbt upp dotterns halva semla, eftersom hon inte gillar mandelmassa. Men det gör jag...
Och idag umgås jag så förstås med eftertankens kranka blekhet.
Hur kan du ha så usel karaktär? Skäms på dig! Nu får du ju lubba omkring i skogen flera mil för att bli av med de där semlorna...
Fettisdagen, lägg ner den!
För övrigt tycker jag...
...att den godaste mandelmassan är gjord på icke skållade mandlar. Då blir mandelmassan grövre och passar utmärkt till semlor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)