Polisen på hugget

Det damp ner ett brev i lådan häromdan. Från Polismyndigheten i Stockholm, City polismästardistrikt.
Där stod min Volvos registreringsnummer och att den befunnit sig i centrala Stockholm 2012-04-21 klockan 15.20.
Plats för händelsen: Bevakat övergångsställe vid Odengatan 33 i Stockholm.
Anledning: Ej iakttagit väjningsplikt mot gående med barnvagn på bevakat övergångsställe där de gående hade grönt ljus.
Sedan ombads jag att ge min version av händelsen/olyckan i en utförlig skriftlig berättelse.
Avslutat med uppmaningen "Skriv tydligt".
Jättebra att Stockholms-polisen är på hugget!
Synd bara att jag satt hemma i Nyköping och jobbade den eftermiddagen och att Volvon stod på garageuppfarten.
Men trots det är det tydligen upp till mig att bevisa min oskuld.
Att plocka fram vitten. Att ta kopior på mejlkonversation och klockslag. Och så vidare.
Vem som bär falsk vittnesbörd mot sin nästa står ej i polisdokumentet.
Obehaglig situation.
Mycket obehaglig!
Men jag ska visa stockholmarna vem de stungit haver!

För övrigt tycker jag att...
...det är hög tid att gå ut i trädgården och beskära fruktträden.

Ute och cyklar

Nu ska jag cykla hem från jobbet.
Fast regnet står som spön i backen.
Och det är isande kallt i luften.
Men.
Man ska inte bry sig om saker man inte kan påverka.
Så.
Ut i vätan bara.
Och bit ihop...

För övrigt tycker jag...
...att min jacka har för dålig impregnering.

Teknikstress

Varför måste allting alltid ändras hela tiden?
Varför kan inte något få vara som det är?
Nu har plötsligt min bloggplattform genomgått en redesign.
Vilket innebär att jag hajar noll.
Och att jag fick ta hjälp av den unge rumsgrannen här på jobbet för att kunna skriva det här.
Teknikstress på fredagseftermiddagen.
Ingen bra start på helgen!


För övrigt tycker jag...
...att det ska bli kul att gå på hockeylandskampen mellan Tre Kronor och Schweiz här i Nyköping ikväll.

Varför egenkligen?

Undrar hur många gånger man undrar under ett dygn?
Man undrar vad det ska bli för väder. Man undrar varför Sverige säljer mest krigsmateriel i världen per capita. Man undrar vad man ska äta till middag.
Och varje gång jag hör en människa, nästan alltid en ung människa, säga egenkligen undrar jag varför allt fler säger egenkligen, när det heter egentligen.
Då tänker förstås några av er att det där är väl egenkligen inget att bry sig om.
Och då svarar jag att egentligen är det inte det.
Men vi lever väl i ett fritt land?
Och då måste man väl få undra?

För övrigt tycker jag...
...att det är märkligt vad veckorna går fort. Nu är det redan fredag kväll igen.

Rätt medicin på apoteket

Jag slinker småstressad in på apoteket Gripen för att köpa avmaskningsmedel på recept. Nix, inte till mig själv, till hästen.
Klockan är strax före elva, förhoppningen är att det ska vara få siffror mellan kölappen och de digitala, plingande turnumren.
Men nej, det är nio före och bara två kassor öppna. Och klockan tolv ska jag vara i Malmköping.
När det börjar närma sig min tur stannar plötsligt flödet tvärt.
En gammal tant pratar omständligt om väder och vind med expediten i ena kassan. Och en gammal farbror pratar ännu omständligare om väder och vind med expediten i den andra.
Jag trummar otåligt med fingrarna på stolens armstöd. Likadant gör kvinnan bredvid mig.
– Är du också stressad, frågar jag.
– Ja, så in i bomben, svarar hon.
– Ska jag gå och köra ut dom, säger jag, halvt på skämt, halvt på allvar.
– Nej, gör inte det. Det här är kanske deras enda sociala kontakt idag. Vi får försöka ha lite tålamod, svarar kvinnan som uppenbarligen är klok som en bok.
– Jag har också tänkt den tanken, säger jag. Vi får försöka härda ut.
– Ja, vi får nog göra det, säger hon.
Pling. Äntligen är det min tur.
Men motgångarna är inte slut för det.
Efter många minuters digitalt och verkligt letande får jag veta:
– Tyvärr, vi har inte det där medlet hemma. Vi får beställa, kom tillbaka imorgon.
Jag morrar invärtes över att jag lagt bort nästan en halvtimme av mitt liv på ingenting.
Men, jag hann i alla fall till Malmköping i tid.
Och nästa dag fick jag avmaskningsmedlet snabbt som bara den.
Att slinka in strax före stängningsdags en fredag tycks vara rätt medicin.
I alla fall på apoteket.

För övrigt tycker jag att...
...det är konstigt att familjen inte går med på att döpa våra tre kattungar till Frukt, Och, Grönt.

Vädergnäll

Vädret, ständigt detta väder. Finns det något som folk gnäller så envist och konsekvent om som vädret?
För kallt, för varmt, för blött, för torrt, för mycket snö, för lite snö...
Igår morse när jag åkte till stallet passade jag på att lyssna på Naturmorgon på P1. Ett helmysigt program om havsörnar, fotosyntesen, pärlugglor och allt som hör skog och mark, luft och vatten till.
I det programmet hade Lasse Willén ett lysande kåseri om svenskarna och vädergnället,
lyssna gärna!
Gå in på sverigesradio.se och sök på senaste Naturmorgon. Drygt 19 minuter in i programmet.

För övrigt tycker jag...
...att det är något visst med snödroppar och vårlökar. Blommarna alltså.

För lite skägg

Jag spelade ishockey i yngre år. Men kom inte längre än till division ett.
Ska jag vara ärlig saknades både talang och träningsflit för elitseriespel.
Men kanske lika bra det.
Skäggväxten är för tunn.
Jag skulle aldrig ha fått till ett riktigt maskulint slutspelsskägg.

För övrigt tycker jag...
...att det är förbluffande många intellektuella som dissar en om man berättar att man spelat ishockey. Så du, lova att inte berätta för någon att jag gjort det.