Människan farligaste rovdjuret

I djurparken i Järvsö, Järvzoo, finns en fräsch och intressant utställning – Rovdjurscentret De 5 stora. Det handlar alltså om Sveriges fem stora rovdjur: Varg, björn, lo, järv och – människa.
Nu när Europa står vid randen av en ny stor konflikt kan det vara läge att citera några Järvsö-rader om människan.
Människan är en av de få djurarter, kanske den enda, som har förmågan till medkänsla, även i grupp. Till och med gentemot individer av andra arter. Förmodligen är vi också den enda arten med biologiskt grundad moral och samvete.
Men trots detta, och trots att människan har en ovanligt klen tanduppsättning och dessutom helt saknar klor, får hon anses som oerhört farlig. Människan är i själva verket den absolut farligaste djurarten i världen - både för sig själv och för alla andra djur.
Särskilt i samband med alkohol och extrem religiös eller politisk tro. Revirkonflikter mellan flockarna är vanliga och resulterar regelbundet i allt från slagsmål till världskrig.
Hur mycket tid hon ägnat åt att försöka utrota de andra fyra stora rovdjuren är det ingen som vet. Men ännu mera tid har hon använt till att ta död på exemplar av sin egen art, i flera fall med mycket stor framgång.
Under andra världskriget till exempel, dödade människor tiotals miljoner andra människor, och det bara i Europa.
Under stenåldern använde människorna mest spjut, klubbor och yxor mot varandra, men efterhand förfinades vapnen via pilbågar och gevär till dagens osannolikt ruskiga kärnvapen och kemiska stridsmedel. De senaste åren har flera krig pågått samtidigt någonstans i världen.
Enbart i USA blir någon skjuten var tredje minut, trots att det är fredstid.
Var och varannan vecka avslöjas nya massgravar från massakrer i länder som Bosnien, Kosovo, Rwanda, Sudan eller Tjetjenien. I Sverige har med åren till och med små bråk som att inte bli insläppt på en nattklubb, barn som bråkar i en sandlåda, eller en felparkering slutat med övervåld och människors död.
Människan får nog klassas som den grymmaste av alla jordens arter, detta eftersom hon inte bara nöjer sig med att döda.
Trots svält och sjukdomar ägnar hon häpnadsväckande mycket tid och pengar åt att hitta på tortyrredskap för att förlänga lidandet. När medmänniskan till sist har dödats tar man inte ens tillvara köttet, utan hon bränns upp eller begravs under jord, till glädje bara för maskar och insekter.
Farligast för sig själv, under fredstid, är dock människan när hon åker bil. I Sverige dödas varje år flera hundra människor, och ännu fler skadas svårt i trafikolyckor på våra vägar. Dessutom blir tusentals renar, rådjur, älgar, rävar och många andra djur trafikdödade på samma sätt.

Ja må Di Leva

Ja må Di Leva som såg Thomas på Culturum idag!
Bra tryck i sångerna och mestadels riktigt bra snack mellan låtarna.
Men, varför måste han baka in så mycket fnitter i snacket?

För övrigt håller jag...
...med honom om att livet borde vara mer ljus och kärlek.

Di Leva i Nyköping igen

En gång för länge sedan när Thomas Di Leva var ung spelade han på Träffen i Nyköping. För nio betalande!
Jag var där och bevakade för lokaltidningen och jag imponerades av att den där annorlunda artisten obekymrat körde på, som om lokalen var full av folk.
Med den mentaliteten förstår man att han blev stor så småningom. Imorgon torsdag kommer han åter till Nyköping och Culturum och då blir vi garanterat fler än nio i publiken!
Själv går jag dit för att jag gillar udda figurer i allmänhet och Di Levas texter i synnerhet.
Ta till exempel den rätt färska Vad är frihet?
Fångar tidsandan rätt bra, eller hur?

Vad Är Frihet?

Så jag ser emellan fingrarna igen
Jag släcker alla lamporna och sen
Kommer alla tusen nålarna

Ja dom säger att det här är bra för oss
Vill du följa eller spikas på ett kors
För dom räknar alla dårarna

Vad är frihet...

Så du sitter fast i bruset varje dag
Och du låtsas att din plats i kön är bra
Snart kan vad som helst förföra dig

Det finns dom som flyger fria i sin bur
Det finns fria som är fångade som djur
När allt blir tyst kan ingen höra dig

Vad är frihet...

Åh jag önskar att du sprang in i mig
Att du sprang rakt in i mig...

För hungern kan spåra mig
Och rädslan kan såra dig

Vad är frihet...

Bra att tagga ner lite!

OS i Sotji är slut och det är synd och skönt på en och samma gång.
Synd att vi inte får se mer Kalla och skönt att vi nu kan tagga ner lite.
För visst blir det lite väl uppskruvat, blågult och enögt ibland?
Minns exempelvis hur vi svenskar hånade Norge när de hade vallningsproblem under några skidtävlingar.
Och nu slår vi svenskar oss för bröstet för att vi tog rekordmånga medaljer i detta vinter-OS, 15 stycken.
Få se nu, hur många medaljer tog Norge?
26 stycken, varav elva guld! Medan Sverige bara tog två guld.
26-15 i medaljer. 11-2 i guld.
Till Norge!
Som sagt, det är nog bra om vi taggar ner lite...

För övrigt tycker jag...
...att det är märkligt att det aldrig är idrottsmannens fel när en svensk fastnar i ett dopingtest. Det är alltid tränarens, läkarens, förbundets eller någon annans fel...

Tack Norrland för Charlotte Kalla!

Ett par veckor var fjärde år tillåts de plötsligt stå i strålkastarljuset. De lämnar storskogarna, älvdalarna och bergssluttningarna i Tärendo, Tärnaby, Sollefteå, Storuman och allt vad småorterna i Norrlands inland heter och åker skidor så fort och envist och bra att de inte bara skördar medaljer, utan också stakar rätt in i våra hjärtan.
Norrlands inland är i kris med en avfolkning som borde få varenda svensk politiker att lägga pannan i djupa veck. Men nix. Istället förs en låt-gå-politik där flyttströmmarna till framför allt Stockholm ses som en naturlag.
Någon motkraft finns inte sedan centerpartiet lämnade glesbygden åt sitt öde, för att istället fokusera på Stureplan.
De statliga jobben i småstäderna avvecklas följaktligen och flyttas till större städer.
Och Arbetsförmedlingens tf chef Clas Olsson underströk läget genom att säga att "unga människor ska flytta till storstäderna där jobben finns".
Alltför ofta känner man en obehaglig underton att de norrlänningar som bor kvar där uppe är lågbegåvade bidragstagare som borde tvingas söderut fortast möjligt.
Men så kommer vinter-OS och så kommer Charlotte Kalla från Tärendö på den norrbottniska skogstundran och så jublar vi plötsligt över dessa underbara norrlänningar som gång efter gång visar att svenskt stål biter.
Det kanske är bäst att det bor några kvar där uppe i kylan och snön? Så att vi kan fortsätta att heja fram våra svenska skidhjältar? Eller?

För övrigt tycker jag...
...att Charlotte Kalla är en alldeles fantastisk människa med en extraordinär vinnarskalle. Såg ni fradgan i hennes mun strax innan hon stupade efter guldmålgången i stafetten? Sådan fradga brukar man bara se i hästars mungipor när de tagit ut sig ordentligt. Tack för att du finns Kalla! Och tack alla norrlänningar för att ni ger oss så fantastiska skidstunder!

Skandalen i Ryssbergen!

Igår var jag på SN-journalisten Tommy Kägos 50-årskalas i Ryssbergen. Trots mildvädret kunde festligheterna som planerat inledas med parallellslalom-tävlingen.
Efter att ha slagit ut Tommy i semifinalen och hans bror från Västervik i finalen trodde jag och alla andra att jag var vinnaren.
Men icke. Tommy halade fram en duktig slalomtjej ur bakfickan, tvingade mig att byta bana och åka en till final, som jag förlorade på mållinjen.
Då var värden plötsligt nöjd och after skin i Ryssbergsstugan kunde börja!
Grrr... Kommer ni ihåg Ara Abrahamians protest efter att han blev bortdömd i OS i Aten 2004?
Tack och lov lyckades jag hålla min egen ilska inom mig den här gången.
Och jag måste lite motvilligt medge att det var ett riktigt roligt partaj, under suverän ledning av Nyköpings nöjespappa nummer ett, Lasse Lindberg.
Så trots skandalen i backen, tack Tommy och Ingela för en härlig kväll!

För övrigt tycker jag...
...att det är kul att folk bjuder in till fest när de fyller jämnt, istället för att fly fältet utomlands.

Vilken pr-kupp, LRF!

En av de smartaste och mest lyckade pr-kupperna i Nyköping sedan jag flyttade hit i mitten på 80-talet.
Så kan man sammanfatta LRF:s och köttbonden Lovisa Norbergs initiativ att bjuda på hamburgare utanför Gripenskolan, samtidigt som veckans vegetariska lunch serverades i matsalen.
Alla riksmedier slog upp nyheten och båda kvällstidningarna diskuterade till och med frågan i sina huvudledare.
Låt vara att de bitvis dissade och mästrade LRF, diskussionen kom igång, och det rejält.
Personligen står jag mittemellan kötthatarna och köttälskarna, tillhör inget av åsiktskollektiven.
Däremot hoppas jag att LRF:s pr-trick hjälper till att sätta fokus på det absurda faktum att de svenska politikerna har satt världens högsta och mest kostnadskrävande djurskyddskrav på Sveriges bönder, samtidigt som stat, kommun och landsting upphandlar billigt utländskt kött som producerats under just de förhållanden som politikerna säger sig vilja undvika.
Jag har svårt att begripa att den dubbelmoralen kan fortgå år ut och år in, utan att medierna eller något politiskt parti tar ett ordentligt tag i frågan.

För övrigt...
...åt min yngste son en LRF-burgare utanför Gripen. Och han verkade tycka att den var god.