söndag 9 oktober 2011

Mysigt i kyrkan

Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder.
Här klarar vi oss utan andlighet och själens djup. Här har vi städat bort kyrkan och religionen.
Varför ägna sig åt sånt trams när man kan titta på teve och umgås på Facebook?
Själv är jag som vanligt på tvärs med allt och alla.
Jag tittar sällan på teve, har inte Facebook och går då och då i kyrkan.
Inte ofta, men några gånger om året blir det i alla fall.
Ikväll var vi hela familjen i S:t Katarina kyrka, Svenska Kyrkans "lokalavdelning" på Arnö.
Arnökören sjöng, en ny och bra kvinnlig präst installerades, höstlöven garnerade altaret, stearinljusen brann och den varma stämningen skapade en skön kontrast mot höstkylan därutanför kyrkfönstren.
Jag är inte hundra på att det finns någon Gud. Däremot är jag säker på att vi människor mår bra av att stillna en stund, i oss själva och tillsammans.
Svenska kyrkan har en lång erfarenhet av att prata om liv och död, om sorg och glädje, om stort och smått.
Den har döpt och vigt och begravt mina och förmodligen dina förfäder och förmödrar.
Den här djupa förankringen i vår kultur och våra liv gör att jag känner en stor vördnad och ödmjukhet inför livet när jag sitter där i kyrkbänken.
Nästa gång?
Kanske när Py Bäckman kommer till S:t Katarina om ett par veckor.
Om inte blir det nog inte förrän första advent.

För övrigt tycker jag...
...att livet är härligt, men väl kort.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar