En höstdikt

Jag har lite mycket på jobbet just nu. Har svårt, svårare än vanligt faktiskt, att leverera begåvade bloggar.
Ni får helt enkelt låta er nöja med en höstdikt, signerad Elsa Beskow:

Det glimmar i guld och klaraste rött,
det prasslar så sakta i parken,
ty hösten är kommen, och almar och lönn
de fälla nu bladen till marken.

Se vintern är nära, och vädret är grått,
nu måste vi värma och lysa!
Vi väva ett täcke så varmt och så gott,
att blombarnen icke må frysa.